lördag 10 september 2011
En favorit
Lästips från lördagens DN; Boklördag 10 september! Läs om en av våra favoritförfattare Chimamanda Ngozi Adichie!
fredag 2 september 2011
När boksystrarna läste En dag
Äntligen höst och bokcirkelträff! Höstens första möte och till denna träff har vi läst En dag av David Nicholls.
Värdinnan tog till orda (och tycktes aldrig vilja sluta….) Mitt första intryck var att jag blev lite irriterad, kände mig oroad att detta skulle bli en känslosam ”chicklittare” men ganska så snart drogs jag in i boken och fångades av texten, blev berörd. Jag gillade alla ”tidsbevis”, de är underbara, författaren är skicklig på att fläta in kläder, musik, platser, uttryck och stämningar från t ex sent 80-tal och framåt.
I Emma kan man bitvis känna igen sin egen 20-åring, och samtliga boksystrar var eniga om att man tycker omedelbart om Emma och att hennes personliga utveckling är intressant att läsa. Dexter däremot kastas man mellan att tycka om och tycka illa om, men trots allt tar man honom till sitt hjärta men det är på sätt och vis lite Emmas förtjänst …
En boksyster tyckte att det var på tok för mycket dialog i början men drogs snart in i berättelsen och blev fast, gillade att det faktiskt var så mycket humor!
Det var flera som påpekade, just att det bitvis är en riktigt rolig bok, varpå flera olika scener ur boken var tvungna att luftas med de samlade boksystrarna.
En scen som vi kom att tala om som däremot inte var rolig utan mer smärtsam att läsa var när Dexter är ensam med ansvaret om sin lilla dotter. Ett synnerligen jobbigt kapitel att sig igenom och vi hade inga svårigheter att reflektera kring detta, mer som mammor än som objektiva läsare…..
Greppet att berätta med bara nedslag i en dag per år gillades av hela gruppen, det ger ett bra driv. Tidsandan är som sagt bra återgiven och det gör ingenting att man inte får veta precis allt som hänt mellan varje år. Det är till och med lite befriande skönt att författaren vågar utelämna en del händelser som skulle ha kunnat uppfattas som självklara bitar i berättelsen och kanske lite ”publikfriande” som t ex deras bröllop.
Jo, det är bra uttryckte en boksyster men fortsatte; jag störde mig lite på att det blev så väldigt många förvecklingar, den kändes verklig men så är det väl ändå inte i verkliga livet…
En annan boksyster kände igen sig väldigt mycket i texten, boken gjorde ett mycket starkt intryck och hon kunde göra många kopplingar till sitt eget liv.
Alla dessa val man gör och förresten också icke-val, när man bara låter saker hända fast man egentligen vill något helt annat.
Vi kunde enas om att Emma är som person alldeles för snäll, alla boksystrar hade det emellanåt svårt med Dexter och hans rätt dysfunktionella familj kunde man ju också surra om rätt mycket...
Mediasvängen som han är verksam i en tid känns också rätt övertygande beskrivet, en del riktigt lustiga typer som dyker upp där.
Att följa karaktärer under lång tid är kul att läsa och Emmas sökande efter en egen väg tar minst sagt lång tid, hon gör många val, eller som sagt icke-val – bara låter saker hända och som en boksyster sa "man gör konstiga saker när man inte mår så bra…."
Att som läsare få veta hur båda känner och ändå bara sitta brevid utan att kunna påverka vars som alltid intressant. Brev som skrivs men aldrig når sin läsare, missförstånd, märkliga destruktiva förhållanden… boksystrarna uppehöll sig vid flera olika scener. Som t ex att vi upplevde någon slags revansch för Emma när Dexter får sig en tankeställare när de ses i Paris, han tar henne alldeles för mycket för given.
Vänskapen var också något som vi behövde prata om, vänskapen som finns där hela tiden mellan Emma och Dexter.
Och så till sist bokens slut….. som frambringade en del känslor;
Nej, det kan inte vara sant som en boksyster sa. Det känns så otroligt definitivt och så underligt.
Slutet är oväntat men ändå så fick man lite underliga vibbar under läsningen. En syster hade desperat bankat till boken för man ville ju inte att det skulle gå så där….
När väl slutet är ett faktum är det ändå bra på något märkligt vis, bra att man också inte släpper taget om Dexter genast, att man fick veta mer om hur hans liv artade sig. Lite, lite ljus där trots allt…. Det är inte bara slutet som sådant som känns sorgligt utan detta ständiga flöde av tid som rinner undan…. Det känns väldigt vemodigt men så är ju livet.
Det är en bra kärleks- och relationsroman och slutet var oväntat man hoppades ju ändå på (och kanske faktiskt förutsatte) något slags ett happy end, ändå sa en syster.
Vi andra instämde och så funderade vi på hur annorlunda det skulle ha kunnat bli om de hade fått ordning på sitt förhållande lite tidigare…
Innan uppbrott hann också några boksystrar med några korta presentationer av ”sina” tidigare jul- och sommarböcker. Vi pratade Utrensing av Oksanen, Vinteräpplen av Sundström, Jag och Mr Tourette av Sandstrak och Skynda att älska av Schulman
Värdinnan tog till orda (och tycktes aldrig vilja sluta….) Mitt första intryck var att jag blev lite irriterad, kände mig oroad att detta skulle bli en känslosam ”chicklittare” men ganska så snart drogs jag in i boken och fångades av texten, blev berörd. Jag gillade alla ”tidsbevis”, de är underbara, författaren är skicklig på att fläta in kläder, musik, platser, uttryck och stämningar från t ex sent 80-tal och framåt.
I Emma kan man bitvis känna igen sin egen 20-åring, och samtliga boksystrar var eniga om att man tycker omedelbart om Emma och att hennes personliga utveckling är intressant att läsa. Dexter däremot kastas man mellan att tycka om och tycka illa om, men trots allt tar man honom till sitt hjärta men det är på sätt och vis lite Emmas förtjänst …
En boksyster tyckte att det var på tok för mycket dialog i början men drogs snart in i berättelsen och blev fast, gillade att det faktiskt var så mycket humor!
Det var flera som påpekade, just att det bitvis är en riktigt rolig bok, varpå flera olika scener ur boken var tvungna att luftas med de samlade boksystrarna.
En scen som vi kom att tala om som däremot inte var rolig utan mer smärtsam att läsa var när Dexter är ensam med ansvaret om sin lilla dotter. Ett synnerligen jobbigt kapitel att sig igenom och vi hade inga svårigheter att reflektera kring detta, mer som mammor än som objektiva läsare…..
Greppet att berätta med bara nedslag i en dag per år gillades av hela gruppen, det ger ett bra driv. Tidsandan är som sagt bra återgiven och det gör ingenting att man inte får veta precis allt som hänt mellan varje år. Det är till och med lite befriande skönt att författaren vågar utelämna en del händelser som skulle ha kunnat uppfattas som självklara bitar i berättelsen och kanske lite ”publikfriande” som t ex deras bröllop.
Jo, det är bra uttryckte en boksyster men fortsatte; jag störde mig lite på att det blev så väldigt många förvecklingar, den kändes verklig men så är det väl ändå inte i verkliga livet…
En annan boksyster kände igen sig väldigt mycket i texten, boken gjorde ett mycket starkt intryck och hon kunde göra många kopplingar till sitt eget liv.
Alla dessa val man gör och förresten också icke-val, när man bara låter saker hända fast man egentligen vill något helt annat.
Vi kunde enas om att Emma är som person alldeles för snäll, alla boksystrar hade det emellanåt svårt med Dexter och hans rätt dysfunktionella familj kunde man ju också surra om rätt mycket...
Mediasvängen som han är verksam i en tid känns också rätt övertygande beskrivet, en del riktigt lustiga typer som dyker upp där.
Att följa karaktärer under lång tid är kul att läsa och Emmas sökande efter en egen väg tar minst sagt lång tid, hon gör många val, eller som sagt icke-val – bara låter saker hända och som en boksyster sa "man gör konstiga saker när man inte mår så bra…."
Att som läsare få veta hur båda känner och ändå bara sitta brevid utan att kunna påverka vars som alltid intressant. Brev som skrivs men aldrig når sin läsare, missförstånd, märkliga destruktiva förhållanden… boksystrarna uppehöll sig vid flera olika scener. Som t ex att vi upplevde någon slags revansch för Emma när Dexter får sig en tankeställare när de ses i Paris, han tar henne alldeles för mycket för given.
Vänskapen var också något som vi behövde prata om, vänskapen som finns där hela tiden mellan Emma och Dexter.
Och så till sist bokens slut….. som frambringade en del känslor;
Nej, det kan inte vara sant som en boksyster sa. Det känns så otroligt definitivt och så underligt.
Slutet är oväntat men ändå så fick man lite underliga vibbar under läsningen. En syster hade desperat bankat till boken för man ville ju inte att det skulle gå så där….
När väl slutet är ett faktum är det ändå bra på något märkligt vis, bra att man också inte släpper taget om Dexter genast, att man fick veta mer om hur hans liv artade sig. Lite, lite ljus där trots allt…. Det är inte bara slutet som sådant som känns sorgligt utan detta ständiga flöde av tid som rinner undan…. Det känns väldigt vemodigt men så är ju livet.
Det är en bra kärleks- och relationsroman och slutet var oväntat man hoppades ju ändå på (och kanske faktiskt förutsatte) något slags ett happy end, ändå sa en syster.
Vi andra instämde och så funderade vi på hur annorlunda det skulle ha kunnat bli om de hade fått ordning på sitt förhållande lite tidigare…
Innan uppbrott hann också några boksystrar med några korta presentationer av ”sina” tidigare jul- och sommarböcker. Vi pratade Utrensing av Oksanen, Vinteräpplen av Sundström, Jag och Mr Tourette av Sandstrak och Skynda att älska av Schulman
Sommaravslutningen i maj månad
I maj träffades boksystrarna för en sommaravslutning, den tilldrog sig på en trevlig restaurang och det blev mycket prat om kommande semestrar och ledighet men självfallet också böcker.
Till denna träff hade vi inte läst någon bok utan passade istället på att tipsa varandra om bra läsning inför sommardagarna. Självfallet blev det också utdelning av en sommarbok! Se listan här intill!
Till denna träff hade vi inte läst någon bok utan passade istället på att tipsa varandra om bra läsning inför sommardagarna. Självfallet blev det också utdelning av en sommarbok! Se listan här intill!
lördag 13 augusti 2011
One Day - Official Trailer [HD]
Hallå i sensommaren! Har ni sett trailern för filmen baserad på "En dag"? Om inte, tjuvkika här. Verkar luta åt att de kära boksystrarna ska göra ett biobesök eller- vad säger ni?
tisdag 21 juni 2011
Yarden
Så är vi framme vid vårens sista boksysterträff och där fick kvällens värdinna börja med att redovisa sin julklappsbok; Kärleken till Frank som enligt boksyster Å var en otroligt bra bok – en läsupplevelse. Å berättade kortfattat om handligen som är förlagd till 1900-talets början. En komplicerad kärlekshistoria med stor uppoffring för den kvinnliga huvudpersonen. Ett hett sommarbokstips till övriga boksystrar!!!!
Till denna träff var det Yarden av Kristian Lundberg som boksystrarna läst. Någon i sällskapet hade fått dispens att avstå då studierna sugit precis all kraft!!!! Men snart därpå fick vi alla ta del av en bokrapport via mejl - bra gjort!!! Här följer uppfångade kommentarer från vår bokdiskussion.
Snart kom vi att diskutera märkliga jobb och miserabla arbetsförhållanden… och till sist frågan; skulle man rekommendera boken? Hmmm, jo, den väcker ju diskussion – det finns mycket att tala om.
Avslutningsvis summerade vi vad vi läst detta första år med bokcirkeln. Vi kunde konstatera att blandningen har det inte varit något fel på!!! Roliga diskussioner och olika infallsvinklar.
Böcker man talar om får ett nytt liv.
Till denna träff var det Yarden av Kristian Lundberg som boksystrarna läst. Någon i sällskapet hade fått dispens att avstå då studierna sugit precis all kraft!!!! Men snart därpå fick vi alla ta del av en bokrapport via mejl - bra gjort!!! Här följer uppfångade kommentarer från vår bokdiskussion.
- På många vis en bakvänd klassresa, hade önskat läsa mer om hans barndom, trodde det skulle bli mer av det. Klart läsvärd men inte så fantastiskt bra. Utelämnande men en känsla av att han överdrev emellanåt…
- Ganska deprimerande… uppfattade den som trög emellanåt och intressant i vissa delar. Helt klart en annorlunda värld som man inte kunde undgå att bli berörd av. Otroliga saker som händer….
- Arggh, jag har börjat i den här 4 gånger! FYRA! Ointressant men jag trodde jag skulle få mera…. Vill ha förklaringar och fick ingen kläm på berättelsen… men beskrivningen av barnfattigdomen berörde så klart!!!
- När jag bläddrade tillbaka blev den ändå lite bättre… Barnfattigdomen är ju verklighet för många barn… men den fångade en inte riktigt som läsare.. nja, den var så där…
- Jag tycker den var bra på ett annorlunda sätt, gillade hans språk, den var skön att läsa, väldigt lättläst och jag läste den lite uppdelat… man måste försätta sig i en viss stämning för att läsa den… helt klart barnfattigdomen som berörde starkt… och på tal om klassresa; varför gör han denna klassresa? Och arvet får ju ingen förklaring! Störde mig på att jag inte fick något sammanhang kring det som beskrevs som en klassresa… jobbigt tema men upplevde det inte som deprimerande men vilket tragiskt öde.
- Stark berättelse man börjar undra vem han är, vad har han för bakgrund? Bra när han gör nedslag och man får lära känna människorna runt omkring, men det blir hela tiden så flyktigt. Både bokens svaghet och styrka märkligt nog. Man vill veta mer men formatet tillåter inte det. Det är liksom inte meningen.
Snart kom vi att diskutera märkliga jobb och miserabla arbetsförhållanden… och till sist frågan; skulle man rekommendera boken? Hmmm, jo, den väcker ju diskussion – det finns mycket att tala om.
Avslutningsvis summerade vi vad vi läst detta första år med bokcirkeln. Vi kunde konstatera att blandningen har det inte varit något fel på!!! Roliga diskussioner och olika infallsvinklar.
Böcker man talar om får ett nytt liv.
Bergets döttrar
Noteringar från en bokträff i maj då systrarna hade läst Bergets döttrar av Anna Jörgensdotter.
Här hade vi en berättelse med klart kvinnofokus även om det självfallet figurerar män i berättelsen.
Vad tyckte då boksystrarna?
Kvällens värdinna fick inleda som tyckte det var intressant att bli påmind om misären, bra språk och så finns det finns en trovärdighet i berättelsen. Bra när det är många personer att följa.
Lättläst utropade en annan boksyster. Det tysta och det karga kommer fram väl och författaren är duktig på att skildra något som är ”förr i tiden” men egentligen inte så förfärligt långt tillbaka i tiden. En av deltagarna pekade på de olika relationerna i romanen; både det som sägs och så allt det som aldrig blir sagt… här kunde läsaren göra egna kopplingar till sin egen familj. Känslan av att man strävar på är stark i boken, vi diskuterade den sociala kontrollen och så en snabb jämförelse med dagens samhälle där det ska vara lycka hela tiden till 100 % - är det ett nutida påfund? Här var det lätt att komma in på intressanta stickspår.
Från ett annat håll kom upplevelsen att boken var lite trög…och att man funderade mycket på hur männen beskrivs och att de var så mycket mer fria att göra vad de ville, att flera av männen i romanen genomgår en slags förvandling där deras personligheter tar sig mer otäcka, elaka former.
En boksyster uttryckte sitt gillande över romaner i allmänhet som utspelar sig i en annan tid och det blev ett samstämmigt hummande av gillande.
Nog var det många händelser och karaktärer som satte spår inflikade ytterligare en boksyster, romanen som helhet gav många bilder och händelser att fundera över under läsningen. Just det sociala arvet, den lågmälda beskrivningen av den ständigt närvarande sociala kontrollen och det karga som präglade de olika personerna var romanens stora behållning. Lägg också till en annan av romanens styrka: att beskriva det som aldrig blir sagt.
Så bjöds det (förutom god mat och sötsaker) på högläsning! En av deltagarna läste högt ur romanen… så bra – det borde vi göra oftare….
Här hade vi en berättelse med klart kvinnofokus även om det självfallet figurerar män i berättelsen.
Vad tyckte då boksystrarna?
Kvällens värdinna fick inleda som tyckte det var intressant att bli påmind om misären, bra språk och så finns det finns en trovärdighet i berättelsen. Bra när det är många personer att följa.
Lättläst utropade en annan boksyster. Det tysta och det karga kommer fram väl och författaren är duktig på att skildra något som är ”förr i tiden” men egentligen inte så förfärligt långt tillbaka i tiden. En av deltagarna pekade på de olika relationerna i romanen; både det som sägs och så allt det som aldrig blir sagt… här kunde läsaren göra egna kopplingar till sin egen familj. Känslan av att man strävar på är stark i boken, vi diskuterade den sociala kontrollen och så en snabb jämförelse med dagens samhälle där det ska vara lycka hela tiden till 100 % - är det ett nutida påfund? Här var det lätt att komma in på intressanta stickspår.
Från ett annat håll kom upplevelsen att boken var lite trög…och att man funderade mycket på hur männen beskrivs och att de var så mycket mer fria att göra vad de ville, att flera av männen i romanen genomgår en slags förvandling där deras personligheter tar sig mer otäcka, elaka former.
En boksyster uttryckte sitt gillande över romaner i allmänhet som utspelar sig i en annan tid och det blev ett samstämmigt hummande av gillande.
Nog var det många händelser och karaktärer som satte spår inflikade ytterligare en boksyster, romanen som helhet gav många bilder och händelser att fundera över under läsningen. Just det sociala arvet, den lågmälda beskrivningen av den ständigt närvarande sociala kontrollen och det karga som präglade de olika personerna var romanens stora behållning. Lägg också till en annan av romanens styrka: att beskriva det som aldrig blir sagt.
Så bjöds det (förutom god mat och sötsaker) på högläsning! En av deltagarna läste högt ur romanen… så bra – det borde vi göra oftare….
tisdag 5 april 2011
När boksystrarna läste Barbery
Här är en boksyster som slarvat och inte noterat från boksystrarnas förra möte. Bot och bättring!
Vår marsträff inleddes med att en av boksystrarna berättade om sin julklappsbok från vår julavslutning i december; en bok vars handling tilldrar sig i Västindien. Huvudpersonen hamnar som liten flicka hos en kvinna som blir hennes extramamma. I korthet kretsar berättelsen kring flickans sökande om sin bakgrund och boken var bra men något svårläst och krävde koncentration ansåg boksystern som läst Desirada av Maryse Condé.
Denna träff handlade sedan om Igelkottens elegans av Muriel Barbery och här var vi rätt enade om att det var bra upphaussat kring denna bok. Var den så bra som alla säger?
Näe, jättetråkig, gammalmodig sa en boksyster. Och om huvudpersonen Renée tyckte många att det var trist att hon måste "göra om sig" för att duga. Varför får hon inte vara bildad? Hon sätter sig i en roll och delar in alla i olika fack - inget roligt att läsa.
Just det filosofiska inslaget var det flera som tyckte var tungt att läsa, för att inte säga tråkigt. Och att det var först när den japanska mannen kom in i handlingen som berättelsen tog fart.
Flickan Paloma rådde det delade meningar om; några bokssystrar var förtjusta i Paloma och föredrog att läsa de kapitlen där hon var huvudperson. Några i bokcirkelgänget var inte lika begeistrade och fann Paloma mest tröttsam men det fina med boksamtal är att man kan få nya perspektiv på texten och dess personligheter och blev det utrymme för diskussion om Paloma och hennes besök hos mammans egna psykolog. Och visst var det roligt att läsa om Renées omhändertagande av Paloma som en boksyster påpekade. Vi fick tillfälle att fundera över vad författaren vill med sin text, för det var vi flera på som undrat över under läsningen.
En boksyster kände sig rent av allergisk gentemot boken och blev mest förbannad vid läsningen. Hur tråkigt får det bli hade hon frågat sig! Nja, inte jättetråkig men det tog tid innan berättelsen tog sig och läsningen kastade en av boksystrarna tillbaka till sina egna idéhistoriestudier på universitetet för rätt så länge sedan ;)
Och det som kändes tröttsamt var att Renée hela tiden nedvärderar sig själv, allt blir en hyllning till finkultur och kändes på något vis väldigt franskt.
Vår marsträff inleddes med att en av boksystrarna berättade om sin julklappsbok från vår julavslutning i december; en bok vars handling tilldrar sig i Västindien. Huvudpersonen hamnar som liten flicka hos en kvinna som blir hennes extramamma. I korthet kretsar berättelsen kring flickans sökande om sin bakgrund och boken var bra men något svårläst och krävde koncentration ansåg boksystern som läst Desirada av Maryse Condé.
Denna träff handlade sedan om Igelkottens elegans av Muriel Barbery och här var vi rätt enade om att det var bra upphaussat kring denna bok. Var den så bra som alla säger?
Näe, jättetråkig, gammalmodig sa en boksyster. Och om huvudpersonen Renée tyckte många att det var trist att hon måste "göra om sig" för att duga. Varför får hon inte vara bildad? Hon sätter sig i en roll och delar in alla i olika fack - inget roligt att läsa.
Just det filosofiska inslaget var det flera som tyckte var tungt att läsa, för att inte säga tråkigt. Och att det var först när den japanska mannen kom in i handlingen som berättelsen tog fart.
Flickan Paloma rådde det delade meningar om; några bokssystrar var förtjusta i Paloma och föredrog att läsa de kapitlen där hon var huvudperson. Några i bokcirkelgänget var inte lika begeistrade och fann Paloma mest tröttsam men det fina med boksamtal är att man kan få nya perspektiv på texten och dess personligheter och blev det utrymme för diskussion om Paloma och hennes besök hos mammans egna psykolog. Och visst var det roligt att läsa om Renées omhändertagande av Paloma som en boksyster påpekade. Vi fick tillfälle att fundera över vad författaren vill med sin text, för det var vi flera på som undrat över under läsningen.
En boksyster kände sig rent av allergisk gentemot boken och blev mest förbannad vid läsningen. Hur tråkigt får det bli hade hon frågat sig! Nja, inte jättetråkig men det tog tid innan berättelsen tog sig och läsningen kastade en av boksystrarna tillbaka till sina egna idéhistoriestudier på universitetet för rätt så länge sedan ;)
Och det som kändes tröttsamt var att Renée hela tiden nedvärderar sig själv, allt blir en hyllning till finkultur och kändes på något vis väldigt franskt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)