lördag 22 januari 2011
Inte bara böcker
Kära boksysters alla medlemmar är varmt välkomna att sammanstråla för att se filmen Svinalängorna tisdag 25 januari! Information distribueras via mejlen! Väl mött!
När boksystrarna läste Ranelid
Bokcirkelns första träff 2011 har varit och medlemmarna var rejält på hugget och började prata bok så gott som redan i hallen hos värdinnan. Så snart vi ätit och druckit gott bänkade vi oss med varsin kopp kaffe alt. temugg för att riktigt fördjupa oss i Tusen kvinnor och en sorg av Björn Ranelid.
Flera av oss erkände direkt att det varit svårt att komma in i boken, de textpartier som är så typiska för Ranelid där det börjar likna någon slags lyrik, gjorde läsandet tungt. Här hördes flera röster att man som läsare varit beredd att slänga boken ifrån sig. Men så fanns det också delar av boken som var riktigt, riktigt bra och här var bokcirkelns medlemmar rörande överens. När Ranelid beskriver huvudpersonens uppväxtår och ungdomstid i ett svunnet Stockholm är boken riktigt bra och medryckande.
Ranelids ständiga omtagningar i berättelsen upplevde boksystrarna som v ä l d i g t ointressanta och att det drog ned läsupplevelsen.
Här följer ett axplock av alla kloka boksystrars funderingar från den trevliga kvällen;
- Åh, svårt att komma in i boken, jag ser ju Ranelid framför mig! (några höll med, andra kunde koppla bort författaren). Han har ju jättekvalitéer, det kan man inte bortse ifrån och boken känns ju högaktuell (sades med tanke på att boken tar upp ett framväxande mångkulturellt Sverige).
- Vad är det egentligen karln vill säga? (kunde flera stämma in i!) Ska man behöva vara hemmapsykolog när man läser...? Och berättelserna staplades för mycket på varandra. (här gjordes också intressanta kopplingar till Singoalla som protokollföraren missade att notera eftersom hon istället hängav sig åt diskussionen irl.)
Flera av boksystrarna kände sig tvungna att ta till kraftuttryck, hör här;
- Men va f*n är det här??!!
- Det är ju ingen ordning! (en boksyster retade sig på omkastningar och ständiga omtagningar).
- Svårt att komma in i - MEN det lossnade.
Och på tal om att undra vad författaren vill med sin text frågade vi oss; måste man vilja något? (Intressant fråga som vi för övrigt kanske borde ta med oss varje gång när vi läser??? skribentens notering.)
Bra svar från en syster blev; Nej, men det känns tunt.
Fler systrar;
- Kul att vi valde denna, det blev en anledning att läsa Ranelid - det har inte blivit av.
Han känns (som författare) påläst i sitt ämne. På det stora hela en bra bok.
- Behållningen är ungdomsåren!
Och någon utropade; Tack vare Ranelid är vi lite smartare!
Oundvikligt var också att komma in på författaren som person som för tillfället är aktuell i ett underhållnigsprogram på tv. Författaren som mediaperson avhandlades och i synnerhet just Ranelid som ju brukar sticka ut hakan i olika sammanhang. Lite tröttsamt att han ofta framställer sig själv som ett offer, som en boksyster sa och vi andra instämde.
En liten summering; bokcirkelns medlemmar kände sig nöjda att ha testat Ranelid - en bokcirkel utan en rejäl körare med en Ranelidroman är ingen riktig bokcirkel (obs humor). Några av boksystrarna skulle kunna tänka sig att läsa mer av Ranelid, andra var mer tveksamma och mer i behov av en rejäl paus från sagda författare. Intressant tyckte emellertid alla medlemmar att läsningen hade varit.
Och intressant är det hur boken, vilken bok man än talar om, får ett nytt liv i samband med att får prata om texten, personerna, handlingen och alla de funderingar som läsningen väcker.
Flera av oss erkände direkt att det varit svårt att komma in i boken, de textpartier som är så typiska för Ranelid där det börjar likna någon slags lyrik, gjorde läsandet tungt. Här hördes flera röster att man som läsare varit beredd att slänga boken ifrån sig. Men så fanns det också delar av boken som var riktigt, riktigt bra och här var bokcirkelns medlemmar rörande överens. När Ranelid beskriver huvudpersonens uppväxtår och ungdomstid i ett svunnet Stockholm är boken riktigt bra och medryckande.
Ranelids ständiga omtagningar i berättelsen upplevde boksystrarna som v ä l d i g t ointressanta och att det drog ned läsupplevelsen.
Här följer ett axplock av alla kloka boksystrars funderingar från den trevliga kvällen;
- Åh, svårt att komma in i boken, jag ser ju Ranelid framför mig! (några höll med, andra kunde koppla bort författaren). Han har ju jättekvalitéer, det kan man inte bortse ifrån och boken känns ju högaktuell (sades med tanke på att boken tar upp ett framväxande mångkulturellt Sverige).
- Vad är det egentligen karln vill säga? (kunde flera stämma in i!) Ska man behöva vara hemmapsykolog när man läser...? Och berättelserna staplades för mycket på varandra. (här gjordes också intressanta kopplingar till Singoalla som protokollföraren missade att notera eftersom hon istället hängav sig åt diskussionen irl.)
Flera av boksystrarna kände sig tvungna att ta till kraftuttryck, hör här;
- Men va f*n är det här??!!
- Det är ju ingen ordning! (en boksyster retade sig på omkastningar och ständiga omtagningar).
- Svårt att komma in i - MEN det lossnade.
Och på tal om att undra vad författaren vill med sin text frågade vi oss; måste man vilja något? (Intressant fråga som vi för övrigt kanske borde ta med oss varje gång när vi läser??? skribentens notering.)
Bra svar från en syster blev; Nej, men det känns tunt.
Fler systrar;
- Kul att vi valde denna, det blev en anledning att läsa Ranelid - det har inte blivit av.
Han känns (som författare) påläst i sitt ämne. På det stora hela en bra bok.
- Behållningen är ungdomsåren!
Och någon utropade; Tack vare Ranelid är vi lite smartare!
Oundvikligt var också att komma in på författaren som person som för tillfället är aktuell i ett underhållnigsprogram på tv. Författaren som mediaperson avhandlades och i synnerhet just Ranelid som ju brukar sticka ut hakan i olika sammanhang. Lite tröttsamt att han ofta framställer sig själv som ett offer, som en boksyster sa och vi andra instämde.
En liten summering; bokcirkelns medlemmar kände sig nöjda att ha testat Ranelid - en bokcirkel utan en rejäl körare med en Ranelidroman är ingen riktig bokcirkel (obs humor). Några av boksystrarna skulle kunna tänka sig att läsa mer av Ranelid, andra var mer tveksamma och mer i behov av en rejäl paus från sagda författare. Intressant tyckte emellertid alla medlemmar att läsningen hade varit.
Och intressant är det hur boken, vilken bok man än talar om, får ett nytt liv i samband med att får prata om texten, personerna, handlingen och alla de funderingar som läsningen väcker.
tisdag 18 januari 2011
Utrensning
Sofi Oksanens "Utrensning", som flera i bokcirkeln har läst, skrevs ursprungligen som pjäs. Nu sätts den upp på bland annat Stockholms stadsteater och fick en finfin recension i DN. Den 5 april kl 19 visas pjäsen via arrangörsföreningen Karil på Sagateatern i Linköping. Kan det finnas utrymme i almanackan också för en pjäs till våren för bizzy bokslukare? Tål att undersökas.
torsdag 13 januari 2011
tisdag 7 december 2010
Bokcirkelrapport - julavslutningen 2 december
En kort redogörelse från Kära boksysters julavslutning 2 december skulle kunna bli så här;
Boken Vi i villa av Hans Koppel inbjöd till en skön diskussion där bokcirkelmedlemmarna också drog nödvändiga paralleller till sina egna liv i villor och radhus.
Lika delar ris som ros delades ut och om undertecknad inte minns fel (anteckningar får nog bli börja föras om medlemmarna inte misstycker) så fann flera boken underhållande men att den tappade mot slutet (rätta mig om jag har fel, kära boksystrar). Bokens huvudperson Anders och hans förhållande till dottern diskuterades och här fick detta inläggs skribent nya insikter. Och det tack vare boksystrarnas funderingar.
Och det är det som är det fina! Boken får nytt liv när man börjar prata om den! Flera läsare kände sig inte direkt engagerade i boken och vi enades alla om att det var intressant att så helt bryta av med denna bok från de övriga som vi hittills har läst.
Julavslutningen innebar inte bara boken Vi i villa, vi hann också med god mat och glögg också.
Och julboksutdelning - ett uppskattat event som absolut måste bli en tradition. Till sommaravslutningen får det lov att bli en sommarbok naturligtvis.
Böckerna som medlemmarna packade upp var:
Kärleken till Frank av Nancy Horan
Alla får ligga av Henrik Fexeus
Utrensning av Sofi Oksanen
Vad jag älskade av Siri Hustvedt
Desirada av Maryse Condé
Sånt man bara säger av Helena von Zweigbergk
Världens lyckligaste folk av Lena Sundström
Nu gäller det att läsa, begrunda och gärna berätta för sina boksystrar om sin julbok!
Nya presumtiva titlar att läsa till vår nästa träff i januari diskuterades och valet föll på Tusen kvinnor och en sorg av Björn Ranelid.
Och förresten heter Hans Koppel inte Koppel utan Peter Lidbeck, till "vardags" ungdomsförfattare och vill du läsa mer klickar du här eller här.
Boken Vi i villa av Hans Koppel inbjöd till en skön diskussion där bokcirkelmedlemmarna också drog nödvändiga paralleller till sina egna liv i villor och radhus.
Lika delar ris som ros delades ut och om undertecknad inte minns fel (anteckningar får nog bli börja föras om medlemmarna inte misstycker) så fann flera boken underhållande men att den tappade mot slutet (rätta mig om jag har fel, kära boksystrar). Bokens huvudperson Anders och hans förhållande till dottern diskuterades och här fick detta inläggs skribent nya insikter. Och det tack vare boksystrarnas funderingar.
Och det är det som är det fina! Boken får nytt liv när man börjar prata om den! Flera läsare kände sig inte direkt engagerade i boken och vi enades alla om att det var intressant att så helt bryta av med denna bok från de övriga som vi hittills har läst.
Julavslutningen innebar inte bara boken Vi i villa, vi hann också med god mat och glögg också.
Och julboksutdelning - ett uppskattat event som absolut måste bli en tradition. Till sommaravslutningen får det lov att bli en sommarbok naturligtvis.
Böckerna som medlemmarna packade upp var:
Kärleken till Frank av Nancy Horan
Alla får ligga av Henrik Fexeus
Utrensning av Sofi Oksanen
Vad jag älskade av Siri Hustvedt
Desirada av Maryse Condé
Sånt man bara säger av Helena von Zweigbergk
Världens lyckligaste folk av Lena Sundström
Nu gäller det att läsa, begrunda och gärna berätta för sina boksystrar om sin julbok!
Nya presumtiva titlar att läsa till vår nästa träff i januari diskuterades och valet föll på Tusen kvinnor och en sorg av Björn Ranelid.
Och förresten heter Hans Koppel inte Koppel utan Peter Lidbeck, till "vardags" ungdomsförfattare och vill du läsa mer klickar du här eller här.
onsdag 24 november 2010
August 2010
Så gick det - vinnarna av Augustpriset 2010. Kanske väljer vi att läsa en eller flera Augustvinnare någon gång!!!
tisdag 16 november 2010
Vi är helt rätt!
Biokcirklar är helt rätt - intresset växer som aldrig förr. Många har bloggar. De är ett utmärkt sätt att föra djupare diskussioner och det ideala antalet medlemmar är sju stycken . Se inslag om cirklar och boktips på Godkväll (ca 24 min in i programmet) från den 16 nov. Det är bara för oss att följa med vågen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)