lördag 13 augusti 2011
One Day - Official Trailer [HD]
Hallå i sensommaren! Har ni sett trailern för filmen baserad på "En dag"? Om inte, tjuvkika här. Verkar luta åt att de kära boksystrarna ska göra ett biobesök eller- vad säger ni?
tisdag 21 juni 2011
Yarden
Så är vi framme vid vårens sista boksysterträff och där fick kvällens värdinna börja med att redovisa sin julklappsbok; Kärleken till Frank som enligt boksyster Å var en otroligt bra bok – en läsupplevelse. Å berättade kortfattat om handligen som är förlagd till 1900-talets början. En komplicerad kärlekshistoria med stor uppoffring för den kvinnliga huvudpersonen. Ett hett sommarbokstips till övriga boksystrar!!!!
Till denna träff var det Yarden av Kristian Lundberg som boksystrarna läst. Någon i sällskapet hade fått dispens att avstå då studierna sugit precis all kraft!!!! Men snart därpå fick vi alla ta del av en bokrapport via mejl - bra gjort!!! Här följer uppfångade kommentarer från vår bokdiskussion.
Snart kom vi att diskutera märkliga jobb och miserabla arbetsförhållanden… och till sist frågan; skulle man rekommendera boken? Hmmm, jo, den väcker ju diskussion – det finns mycket att tala om.
Avslutningsvis summerade vi vad vi läst detta första år med bokcirkeln. Vi kunde konstatera att blandningen har det inte varit något fel på!!! Roliga diskussioner och olika infallsvinklar.
Böcker man talar om får ett nytt liv.
Till denna träff var det Yarden av Kristian Lundberg som boksystrarna läst. Någon i sällskapet hade fått dispens att avstå då studierna sugit precis all kraft!!!! Men snart därpå fick vi alla ta del av en bokrapport via mejl - bra gjort!!! Här följer uppfångade kommentarer från vår bokdiskussion.
- På många vis en bakvänd klassresa, hade önskat läsa mer om hans barndom, trodde det skulle bli mer av det. Klart läsvärd men inte så fantastiskt bra. Utelämnande men en känsla av att han överdrev emellanåt…
- Ganska deprimerande… uppfattade den som trög emellanåt och intressant i vissa delar. Helt klart en annorlunda värld som man inte kunde undgå att bli berörd av. Otroliga saker som händer….
- Arggh, jag har börjat i den här 4 gånger! FYRA! Ointressant men jag trodde jag skulle få mera…. Vill ha förklaringar och fick ingen kläm på berättelsen… men beskrivningen av barnfattigdomen berörde så klart!!!
- När jag bläddrade tillbaka blev den ändå lite bättre… Barnfattigdomen är ju verklighet för många barn… men den fångade en inte riktigt som läsare.. nja, den var så där…
- Jag tycker den var bra på ett annorlunda sätt, gillade hans språk, den var skön att läsa, väldigt lättläst och jag läste den lite uppdelat… man måste försätta sig i en viss stämning för att läsa den… helt klart barnfattigdomen som berörde starkt… och på tal om klassresa; varför gör han denna klassresa? Och arvet får ju ingen förklaring! Störde mig på att jag inte fick något sammanhang kring det som beskrevs som en klassresa… jobbigt tema men upplevde det inte som deprimerande men vilket tragiskt öde.
- Stark berättelse man börjar undra vem han är, vad har han för bakgrund? Bra när han gör nedslag och man får lära känna människorna runt omkring, men det blir hela tiden så flyktigt. Både bokens svaghet och styrka märkligt nog. Man vill veta mer men formatet tillåter inte det. Det är liksom inte meningen.
Snart kom vi att diskutera märkliga jobb och miserabla arbetsförhållanden… och till sist frågan; skulle man rekommendera boken? Hmmm, jo, den väcker ju diskussion – det finns mycket att tala om.
Avslutningsvis summerade vi vad vi läst detta första år med bokcirkeln. Vi kunde konstatera att blandningen har det inte varit något fel på!!! Roliga diskussioner och olika infallsvinklar.
Böcker man talar om får ett nytt liv.
Bergets döttrar
Noteringar från en bokträff i maj då systrarna hade läst Bergets döttrar av Anna Jörgensdotter.
Här hade vi en berättelse med klart kvinnofokus även om det självfallet figurerar män i berättelsen.
Vad tyckte då boksystrarna?
Kvällens värdinna fick inleda som tyckte det var intressant att bli påmind om misären, bra språk och så finns det finns en trovärdighet i berättelsen. Bra när det är många personer att följa.
Lättläst utropade en annan boksyster. Det tysta och det karga kommer fram väl och författaren är duktig på att skildra något som är ”förr i tiden” men egentligen inte så förfärligt långt tillbaka i tiden. En av deltagarna pekade på de olika relationerna i romanen; både det som sägs och så allt det som aldrig blir sagt… här kunde läsaren göra egna kopplingar till sin egen familj. Känslan av att man strävar på är stark i boken, vi diskuterade den sociala kontrollen och så en snabb jämförelse med dagens samhälle där det ska vara lycka hela tiden till 100 % - är det ett nutida påfund? Här var det lätt att komma in på intressanta stickspår.
Från ett annat håll kom upplevelsen att boken var lite trög…och att man funderade mycket på hur männen beskrivs och att de var så mycket mer fria att göra vad de ville, att flera av männen i romanen genomgår en slags förvandling där deras personligheter tar sig mer otäcka, elaka former.
En boksyster uttryckte sitt gillande över romaner i allmänhet som utspelar sig i en annan tid och det blev ett samstämmigt hummande av gillande.
Nog var det många händelser och karaktärer som satte spår inflikade ytterligare en boksyster, romanen som helhet gav många bilder och händelser att fundera över under läsningen. Just det sociala arvet, den lågmälda beskrivningen av den ständigt närvarande sociala kontrollen och det karga som präglade de olika personerna var romanens stora behållning. Lägg också till en annan av romanens styrka: att beskriva det som aldrig blir sagt.
Så bjöds det (förutom god mat och sötsaker) på högläsning! En av deltagarna läste högt ur romanen… så bra – det borde vi göra oftare….
Här hade vi en berättelse med klart kvinnofokus även om det självfallet figurerar män i berättelsen.
Vad tyckte då boksystrarna?
Kvällens värdinna fick inleda som tyckte det var intressant att bli påmind om misären, bra språk och så finns det finns en trovärdighet i berättelsen. Bra när det är många personer att följa.
Lättläst utropade en annan boksyster. Det tysta och det karga kommer fram väl och författaren är duktig på att skildra något som är ”förr i tiden” men egentligen inte så förfärligt långt tillbaka i tiden. En av deltagarna pekade på de olika relationerna i romanen; både det som sägs och så allt det som aldrig blir sagt… här kunde läsaren göra egna kopplingar till sin egen familj. Känslan av att man strävar på är stark i boken, vi diskuterade den sociala kontrollen och så en snabb jämförelse med dagens samhälle där det ska vara lycka hela tiden till 100 % - är det ett nutida påfund? Här var det lätt att komma in på intressanta stickspår.
Från ett annat håll kom upplevelsen att boken var lite trög…och att man funderade mycket på hur männen beskrivs och att de var så mycket mer fria att göra vad de ville, att flera av männen i romanen genomgår en slags förvandling där deras personligheter tar sig mer otäcka, elaka former.
En boksyster uttryckte sitt gillande över romaner i allmänhet som utspelar sig i en annan tid och det blev ett samstämmigt hummande av gillande.
Nog var det många händelser och karaktärer som satte spår inflikade ytterligare en boksyster, romanen som helhet gav många bilder och händelser att fundera över under läsningen. Just det sociala arvet, den lågmälda beskrivningen av den ständigt närvarande sociala kontrollen och det karga som präglade de olika personerna var romanens stora behållning. Lägg också till en annan av romanens styrka: att beskriva det som aldrig blir sagt.
Så bjöds det (förutom god mat och sötsaker) på högläsning! En av deltagarna läste högt ur romanen… så bra – det borde vi göra oftare….
tisdag 5 april 2011
När boksystrarna läste Barbery
Här är en boksyster som slarvat och inte noterat från boksystrarnas förra möte. Bot och bättring!
Vår marsträff inleddes med att en av boksystrarna berättade om sin julklappsbok från vår julavslutning i december; en bok vars handling tilldrar sig i Västindien. Huvudpersonen hamnar som liten flicka hos en kvinna som blir hennes extramamma. I korthet kretsar berättelsen kring flickans sökande om sin bakgrund och boken var bra men något svårläst och krävde koncentration ansåg boksystern som läst Desirada av Maryse Condé.
Denna träff handlade sedan om Igelkottens elegans av Muriel Barbery och här var vi rätt enade om att det var bra upphaussat kring denna bok. Var den så bra som alla säger?
Näe, jättetråkig, gammalmodig sa en boksyster. Och om huvudpersonen Renée tyckte många att det var trist att hon måste "göra om sig" för att duga. Varför får hon inte vara bildad? Hon sätter sig i en roll och delar in alla i olika fack - inget roligt att läsa.
Just det filosofiska inslaget var det flera som tyckte var tungt att läsa, för att inte säga tråkigt. Och att det var först när den japanska mannen kom in i handlingen som berättelsen tog fart.
Flickan Paloma rådde det delade meningar om; några bokssystrar var förtjusta i Paloma och föredrog att läsa de kapitlen där hon var huvudperson. Några i bokcirkelgänget var inte lika begeistrade och fann Paloma mest tröttsam men det fina med boksamtal är att man kan få nya perspektiv på texten och dess personligheter och blev det utrymme för diskussion om Paloma och hennes besök hos mammans egna psykolog. Och visst var det roligt att läsa om Renées omhändertagande av Paloma som en boksyster påpekade. Vi fick tillfälle att fundera över vad författaren vill med sin text, för det var vi flera på som undrat över under läsningen.
En boksyster kände sig rent av allergisk gentemot boken och blev mest förbannad vid läsningen. Hur tråkigt får det bli hade hon frågat sig! Nja, inte jättetråkig men det tog tid innan berättelsen tog sig och läsningen kastade en av boksystrarna tillbaka till sina egna idéhistoriestudier på universitetet för rätt så länge sedan ;)
Och det som kändes tröttsamt var att Renée hela tiden nedvärderar sig själv, allt blir en hyllning till finkultur och kändes på något vis väldigt franskt.
Vår marsträff inleddes med att en av boksystrarna berättade om sin julklappsbok från vår julavslutning i december; en bok vars handling tilldrar sig i Västindien. Huvudpersonen hamnar som liten flicka hos en kvinna som blir hennes extramamma. I korthet kretsar berättelsen kring flickans sökande om sin bakgrund och boken var bra men något svårläst och krävde koncentration ansåg boksystern som läst Desirada av Maryse Condé.
Denna träff handlade sedan om Igelkottens elegans av Muriel Barbery och här var vi rätt enade om att det var bra upphaussat kring denna bok. Var den så bra som alla säger?
Näe, jättetråkig, gammalmodig sa en boksyster. Och om huvudpersonen Renée tyckte många att det var trist att hon måste "göra om sig" för att duga. Varför får hon inte vara bildad? Hon sätter sig i en roll och delar in alla i olika fack - inget roligt att läsa.
Just det filosofiska inslaget var det flera som tyckte var tungt att läsa, för att inte säga tråkigt. Och att det var först när den japanska mannen kom in i handlingen som berättelsen tog fart.
Flickan Paloma rådde det delade meningar om; några bokssystrar var förtjusta i Paloma och föredrog att läsa de kapitlen där hon var huvudperson. Några i bokcirkelgänget var inte lika begeistrade och fann Paloma mest tröttsam men det fina med boksamtal är att man kan få nya perspektiv på texten och dess personligheter och blev det utrymme för diskussion om Paloma och hennes besök hos mammans egna psykolog. Och visst var det roligt att läsa om Renées omhändertagande av Paloma som en boksyster påpekade. Vi fick tillfälle att fundera över vad författaren vill med sin text, för det var vi flera på som undrat över under läsningen.
En boksyster kände sig rent av allergisk gentemot boken och blev mest förbannad vid läsningen. Hur tråkigt får det bli hade hon frågat sig! Nja, inte jättetråkig men det tog tid innan berättelsen tog sig och läsningen kastade en av boksystrarna tillbaka till sina egna idéhistoriestudier på universitetet för rätt så länge sedan ;)
Och det som kändes tröttsamt var att Renée hela tiden nedvärderar sig själv, allt blir en hyllning till finkultur och kändes på något vis väldigt franskt.
lördag 22 januari 2011
Inte bara böcker
Kära boksysters alla medlemmar är varmt välkomna att sammanstråla för att se filmen Svinalängorna tisdag 25 januari! Information distribueras via mejlen! Väl mött!
När boksystrarna läste Ranelid
Bokcirkelns första träff 2011 har varit och medlemmarna var rejält på hugget och började prata bok så gott som redan i hallen hos värdinnan. Så snart vi ätit och druckit gott bänkade vi oss med varsin kopp kaffe alt. temugg för att riktigt fördjupa oss i Tusen kvinnor och en sorg av Björn Ranelid.
Flera av oss erkände direkt att det varit svårt att komma in i boken, de textpartier som är så typiska för Ranelid där det börjar likna någon slags lyrik, gjorde läsandet tungt. Här hördes flera röster att man som läsare varit beredd att slänga boken ifrån sig. Men så fanns det också delar av boken som var riktigt, riktigt bra och här var bokcirkelns medlemmar rörande överens. När Ranelid beskriver huvudpersonens uppväxtår och ungdomstid i ett svunnet Stockholm är boken riktigt bra och medryckande.
Ranelids ständiga omtagningar i berättelsen upplevde boksystrarna som v ä l d i g t ointressanta och att det drog ned läsupplevelsen.
Här följer ett axplock av alla kloka boksystrars funderingar från den trevliga kvällen;
- Åh, svårt att komma in i boken, jag ser ju Ranelid framför mig! (några höll med, andra kunde koppla bort författaren). Han har ju jättekvalitéer, det kan man inte bortse ifrån och boken känns ju högaktuell (sades med tanke på att boken tar upp ett framväxande mångkulturellt Sverige).
- Vad är det egentligen karln vill säga? (kunde flera stämma in i!) Ska man behöva vara hemmapsykolog när man läser...? Och berättelserna staplades för mycket på varandra. (här gjordes också intressanta kopplingar till Singoalla som protokollföraren missade att notera eftersom hon istället hängav sig åt diskussionen irl.)
Flera av boksystrarna kände sig tvungna att ta till kraftuttryck, hör här;
- Men va f*n är det här??!!
- Det är ju ingen ordning! (en boksyster retade sig på omkastningar och ständiga omtagningar).
- Svårt att komma in i - MEN det lossnade.
Och på tal om att undra vad författaren vill med sin text frågade vi oss; måste man vilja något? (Intressant fråga som vi för övrigt kanske borde ta med oss varje gång när vi läser??? skribentens notering.)
Bra svar från en syster blev; Nej, men det känns tunt.
Fler systrar;
- Kul att vi valde denna, det blev en anledning att läsa Ranelid - det har inte blivit av.
Han känns (som författare) påläst i sitt ämne. På det stora hela en bra bok.
- Behållningen är ungdomsåren!
Och någon utropade; Tack vare Ranelid är vi lite smartare!
Oundvikligt var också att komma in på författaren som person som för tillfället är aktuell i ett underhållnigsprogram på tv. Författaren som mediaperson avhandlades och i synnerhet just Ranelid som ju brukar sticka ut hakan i olika sammanhang. Lite tröttsamt att han ofta framställer sig själv som ett offer, som en boksyster sa och vi andra instämde.
En liten summering; bokcirkelns medlemmar kände sig nöjda att ha testat Ranelid - en bokcirkel utan en rejäl körare med en Ranelidroman är ingen riktig bokcirkel (obs humor). Några av boksystrarna skulle kunna tänka sig att läsa mer av Ranelid, andra var mer tveksamma och mer i behov av en rejäl paus från sagda författare. Intressant tyckte emellertid alla medlemmar att läsningen hade varit.
Och intressant är det hur boken, vilken bok man än talar om, får ett nytt liv i samband med att får prata om texten, personerna, handlingen och alla de funderingar som läsningen väcker.
Flera av oss erkände direkt att det varit svårt att komma in i boken, de textpartier som är så typiska för Ranelid där det börjar likna någon slags lyrik, gjorde läsandet tungt. Här hördes flera röster att man som läsare varit beredd att slänga boken ifrån sig. Men så fanns det också delar av boken som var riktigt, riktigt bra och här var bokcirkelns medlemmar rörande överens. När Ranelid beskriver huvudpersonens uppväxtår och ungdomstid i ett svunnet Stockholm är boken riktigt bra och medryckande.
Ranelids ständiga omtagningar i berättelsen upplevde boksystrarna som v ä l d i g t ointressanta och att det drog ned läsupplevelsen.
Här följer ett axplock av alla kloka boksystrars funderingar från den trevliga kvällen;
- Åh, svårt att komma in i boken, jag ser ju Ranelid framför mig! (några höll med, andra kunde koppla bort författaren). Han har ju jättekvalitéer, det kan man inte bortse ifrån och boken känns ju högaktuell (sades med tanke på att boken tar upp ett framväxande mångkulturellt Sverige).
- Vad är det egentligen karln vill säga? (kunde flera stämma in i!) Ska man behöva vara hemmapsykolog när man läser...? Och berättelserna staplades för mycket på varandra. (här gjordes också intressanta kopplingar till Singoalla som protokollföraren missade att notera eftersom hon istället hängav sig åt diskussionen irl.)
Flera av boksystrarna kände sig tvungna att ta till kraftuttryck, hör här;
- Men va f*n är det här??!!
- Det är ju ingen ordning! (en boksyster retade sig på omkastningar och ständiga omtagningar).
- Svårt att komma in i - MEN det lossnade.
Och på tal om att undra vad författaren vill med sin text frågade vi oss; måste man vilja något? (Intressant fråga som vi för övrigt kanske borde ta med oss varje gång när vi läser??? skribentens notering.)
Bra svar från en syster blev; Nej, men det känns tunt.
Fler systrar;
- Kul att vi valde denna, det blev en anledning att läsa Ranelid - det har inte blivit av.
Han känns (som författare) påläst i sitt ämne. På det stora hela en bra bok.
- Behållningen är ungdomsåren!
Och någon utropade; Tack vare Ranelid är vi lite smartare!
Oundvikligt var också att komma in på författaren som person som för tillfället är aktuell i ett underhållnigsprogram på tv. Författaren som mediaperson avhandlades och i synnerhet just Ranelid som ju brukar sticka ut hakan i olika sammanhang. Lite tröttsamt att han ofta framställer sig själv som ett offer, som en boksyster sa och vi andra instämde.
En liten summering; bokcirkelns medlemmar kände sig nöjda att ha testat Ranelid - en bokcirkel utan en rejäl körare med en Ranelidroman är ingen riktig bokcirkel (obs humor). Några av boksystrarna skulle kunna tänka sig att läsa mer av Ranelid, andra var mer tveksamma och mer i behov av en rejäl paus från sagda författare. Intressant tyckte emellertid alla medlemmar att läsningen hade varit.
Och intressant är det hur boken, vilken bok man än talar om, får ett nytt liv i samband med att får prata om texten, personerna, handlingen och alla de funderingar som läsningen väcker.
tisdag 18 januari 2011
Utrensning
Sofi Oksanens "Utrensning", som flera i bokcirkeln har läst, skrevs ursprungligen som pjäs. Nu sätts den upp på bland annat Stockholms stadsteater och fick en finfin recension i DN. Den 5 april kl 19 visas pjäsen via arrangörsföreningen Karil på Sagateatern i Linköping. Kan det finnas utrymme i almanackan också för en pjäs till våren för bizzy bokslukare? Tål att undersökas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)