Så har det blivit dags för sommaravslutning för Kära boksystrars alla medlemmar.
Samling i afton kl. 18,30 på lokal.
Och inslagen pocketbok skall medtagas som sommargåva åt någon av cirkelns boksyster!
tisdag 25 juni 2013
måndag 24 juni 2013
Boel & Oscar
- Jag har ett läsflow, utbrast Kära boksysters medlem Petra förtjust när vi sågs allesammans för att diskutera boken Boel och Oscar av Josefin Sundström.
Så det gick fort att läsa den här och det blev väl så att jag ofrivilligt kopplade lite till hennes förra bok, Vinteräpplen. Hon är bra på personporträtt, Sundström, fortsatte Petra. Jag gillar att det finns med personer som är äldre, inte så ofta man läser om det... Ja det är något tilltalande i det, på många sätt en hmmm... trevlig bok funderade Petra vidare.
Och Åsa instämde; Ja, jag håller med dig, jag har också läst Vinteräpplen (flera systrar nickade i takt) och det kändes som den gav mig lite mer men Boel och Oscar var som sagt trevlig och jag tycker också att det var fint att läsa om en äldre person. Jag läste boken väldigt snabbt.... jag tyckte om den!
Jag har än så länge inte läst Vinteräpplen fortsatte Ingrid våra funderingar... så jag gjorde ingen jämförelse men jag instämmer i vad ni säger, en bra bok som gick snabbt att läsa.
Boksyster Pernilla kunde inte annat än instämma i kören av boksystrar som fann kvällens bok lättläst och fin.
- Nä, inga konstiga människoporträtt här, men inte så att man tappar intresset, absolut inte.
- Och jag gillar ju när det är så här väl beskrivet, ni vet jag gillar ju det, fyllde Bodil i. Jag var lite skeptiskt inställd först till Sundström som författare - ni vet någon slags fördom om att "kändis får skriva bok"... men hon är ju bra, hon gör det bra!
Beth höll med; mm det är en på hela taget en sympatisk berättelse, särskilt relationen mellan Boel och Oscar, det är också fint skildrat förhållandet mellan Oscar och hans hustru... och lägg då till synen på äldrevården.
- Ja, men vad tyckte ni om den här historien när Oscar är på äldreboendet och gömmer sig där? undrade Petra. Vad tyckte ni om det?
- Näää, ropade resten av cirkelns medlemmar. Tummen ner unisont - det känns väldigt tillgjort. Den delen hade kunnat utgå helt.
Det blir inte trovärdigt alls, lite quick-fix över hela den episoden.
Vi ägnade en stund till att diskutera olika karaktärer i boken, något vi ofta gör i Kära boksyster.
- Dottern Christina känns först lite jobbig men hon har sina skäl, vissa saker kan man helt klart känna igen sig i, menade Ingrid som fick vissa associationer till en vän.
- Ja, det låg och pyrde en massa i olika relationer fyllde Pernilla i.
Det var bra berättat om de olika delarna i Oscars liv tycker jag, sa Petra, som läsare fick man olika bilder till olika relationer och Oscars liv var lättare att ta till sig än beskrivningen av Boels liv.
Ja, det kunde flera boksystrar instämma i och Åsa fortsatte;
- Ja, Boels liv kunde i läsningen kännas en smula overkligt, känns det inte lite orimligt sätt att gå ned sig utan att ha jobbat mer med de jobbiga relationen med Daniel.
- Fast man är olika, man kan liksom inte gå vidare om man inte vill och inte är "klar" med en relation, menade Pernilla.
- Sant, men det känns lite svårt att ta till sig.
Vi stannade upp vid att Boels sätt att tackla krossade framtidsdrömmar och relationstrubbel underlättades helt klart av att hon verkade vara närmast ekonomiskt oberoende.
Och att Oscar gick från surgubbe som stirrar ut genom fönstret till en fin man som lever upp när han får känna sig behövd är fin var vi överens om.
- Men inledningen av boken då? Vad tyckte ni om den frågade Ingrid. För mig var det ett annorlunda sätt att inleda den här sortens bok, det hade jag inte förväntat mig menade Ingrid. Men det funkade.
- Ja, den drog in en som läsare och man förstod att här fanns en skuld som skulle komma att prägla berättelsen, sa en boksyster.
Det är väl slutet som jag fick jobba med lite, tänkte Beth högt (som ofta hakar upp sig på just böckernas slut).
- Först kände jag njaaa, var det inte lätt för tillrättalagt där med färger som flyter ihop och så en ny trevlig/sympatisk/good looking man som så påpassligt flyttar in i huset? Men jag får väl säga ok i alla fall men det är gränsfall.
Pernilla: ja, det blir lite "fixargrejen" över det hela, happy end liksom.
Nog kunde det ha skalats bort fortsatte Petra, risk finns att klyschor smyger in när man behöver fylla ut.
Boel och Oscar är på det stora hela en bra bok, märkligt nog kom ordet trevlig tillbaka när vi försökte sammanfatta vårt gemensamma omdöme.
Så det gick fort att läsa den här och det blev väl så att jag ofrivilligt kopplade lite till hennes förra bok, Vinteräpplen. Hon är bra på personporträtt, Sundström, fortsatte Petra. Jag gillar att det finns med personer som är äldre, inte så ofta man läser om det... Ja det är något tilltalande i det, på många sätt en hmmm... trevlig bok funderade Petra vidare.
Och Åsa instämde; Ja, jag håller med dig, jag har också läst Vinteräpplen (flera systrar nickade i takt) och det kändes som den gav mig lite mer men Boel och Oscar var som sagt trevlig och jag tycker också att det var fint att läsa om en äldre person. Jag läste boken väldigt snabbt.... jag tyckte om den!
Jag har än så länge inte läst Vinteräpplen fortsatte Ingrid våra funderingar... så jag gjorde ingen jämförelse men jag instämmer i vad ni säger, en bra bok som gick snabbt att läsa.
Boksyster Pernilla kunde inte annat än instämma i kören av boksystrar som fann kvällens bok lättläst och fin.
- Nä, inga konstiga människoporträtt här, men inte så att man tappar intresset, absolut inte.
- Och jag gillar ju när det är så här väl beskrivet, ni vet jag gillar ju det, fyllde Bodil i. Jag var lite skeptiskt inställd först till Sundström som författare - ni vet någon slags fördom om att "kändis får skriva bok"... men hon är ju bra, hon gör det bra!
Beth höll med; mm det är en på hela taget en sympatisk berättelse, särskilt relationen mellan Boel och Oscar, det är också fint skildrat förhållandet mellan Oscar och hans hustru... och lägg då till synen på äldrevården.
- Ja, men vad tyckte ni om den här historien när Oscar är på äldreboendet och gömmer sig där? undrade Petra. Vad tyckte ni om det?
- Näää, ropade resten av cirkelns medlemmar. Tummen ner unisont - det känns väldigt tillgjort. Den delen hade kunnat utgå helt.
Det blir inte trovärdigt alls, lite quick-fix över hela den episoden.
Vi ägnade en stund till att diskutera olika karaktärer i boken, något vi ofta gör i Kära boksyster.
- Dottern Christina känns först lite jobbig men hon har sina skäl, vissa saker kan man helt klart känna igen sig i, menade Ingrid som fick vissa associationer till en vän.
- Ja, det låg och pyrde en massa i olika relationer fyllde Pernilla i.
Det var bra berättat om de olika delarna i Oscars liv tycker jag, sa Petra, som läsare fick man olika bilder till olika relationer och Oscars liv var lättare att ta till sig än beskrivningen av Boels liv.
Ja, det kunde flera boksystrar instämma i och Åsa fortsatte;
- Ja, Boels liv kunde i läsningen kännas en smula overkligt, känns det inte lite orimligt sätt att gå ned sig utan att ha jobbat mer med de jobbiga relationen med Daniel.
- Fast man är olika, man kan liksom inte gå vidare om man inte vill och inte är "klar" med en relation, menade Pernilla.
- Sant, men det känns lite svårt att ta till sig.
Vi stannade upp vid att Boels sätt att tackla krossade framtidsdrömmar och relationstrubbel underlättades helt klart av att hon verkade vara närmast ekonomiskt oberoende.
Och att Oscar gick från surgubbe som stirrar ut genom fönstret till en fin man som lever upp när han får känna sig behövd är fin var vi överens om.
- Men inledningen av boken då? Vad tyckte ni om den frågade Ingrid. För mig var det ett annorlunda sätt att inleda den här sortens bok, det hade jag inte förväntat mig menade Ingrid. Men det funkade.
- Ja, den drog in en som läsare och man förstod att här fanns en skuld som skulle komma att prägla berättelsen, sa en boksyster.
Det är väl slutet som jag fick jobba med lite, tänkte Beth högt (som ofta hakar upp sig på just böckernas slut).
- Först kände jag njaaa, var det inte lätt för tillrättalagt där med färger som flyter ihop och så en ny trevlig/sympatisk/good looking man som så påpassligt flyttar in i huset? Men jag får väl säga ok i alla fall men det är gränsfall.
Pernilla: ja, det blir lite "fixargrejen" över det hela, happy end liksom.
Nog kunde det ha skalats bort fortsatte Petra, risk finns att klyschor smyger in när man behöver fylla ut.
Boel och Oscar är på det stora hela en bra bok, märkligt nog kom ordet trevlig tillbaka när vi försökte sammanfatta vårt gemensamma omdöme.
tisdag 28 maj 2013
Det här med parallellhandlingar.... och Jellicoe Road
Snart dags för bokcirkelträff och här står ingenstans om vad Kära boksyster tyckte om förra boken som lästes; Jellicoe Road men nu så.... kommer det här!
Man kan fråga sig om Kära boksyster är en bokcirkel som gnälligt dissar det av många läsare högt prisade titlar? Det ska vi väl ändå inte tro, men den så av bokcirklar uppskattade Igelkottens elegans föll inte Kära boksyster på läppen och det är lika bra att avslöja redan nu att den lika uppskattade Jellicoe Road inte gick hem i detta läsande sällskap.
Varför inte? Här är ett axplock om vad som sades den där vårkvällen....
Beth börjar med att konstatera att hon hade förväntningar på den här boken.
- Nu minns jag inte vad jag hade för tankar men jag är förvånad över att jag inte gick igång på boken. Jag brukar verkligen gilla skildringar från internatskolemiljö, no matter what. Men här känns berättelsen tillkrånglad på ett sätt som jag inte får koll på.
Ingrid: Ja, den här skulle jag aldrig komma på att läsa själv men som jag sagt förut.... det är ju bara bra att man testar... Kändes som jag liksom "kände igen" berättelsen och jag tyckte faktiskt att det var lite jobbigt med de dubbla berättelserna.
Vi är flera i sällskapet som känner likadant, det här med parallellhandlingar upplevdes som krångligt.
Vad är detta? Har vi gått och blivit (gaggiga?!) läsare som inte fixar en rejäl parallellhandling?
Nä, så kan det väl ändå inte förhålla sig, det måste bero på hur en parallellhandling läggs upp, tycker sällskapets sekreterare att vi säger.
Men Bodil tar bladet från munnen... Jag tyckte den var dålig, jag fick inget grepp om handlingen, den kändes faktiskt lite förutsägbar även om den tog sig i slutet...
Åsa instämmer; Mmm, jag fick ingenting att stämma i läsandet, jag tyckte att det var tråkigt att läsa om det där gängbråket. Kändes som jag saknade en vettig handling och började ana olika kopplingar och jo, visst blev det lite spännande mot slutet.
Hm, kanske inte dålig men ingen höjdare. Är den kanske roligare för ungdomar?
Petra fortsatte; den här gången läste jag bokcirkelboken långt i förväg och jag hade svårt att hålla isär karaktärerna, tog tid att läsa, kändes som det var de sista 100 sidorna som berättelsen ramlade på. Jag vill lägga ifrån mig boken eftersom jag upplevde att jag inte kom in i den... Ett tag kände jag också att jag inte fick grepp om vilken tid den egentligen utspelar sig.
Jag saknar att relationerna inte får mer plats, relationsbanden beskrivs ju som starka men jag hakar upp mig på varför, jag känner inte att jag som läsare får chansen att förstår varför, lite mer exempelvis om varför är t ex Hannah så viktig för Taylor hade varit intressant att läsa om, menade Bodil. Det går så fort förbi den delen.
Vi funderar vidare och plockar fram guldkornen i boken och då måste det bli skildringen av ungdomskärleken mellan Taylor och Jonah som är så bra skildrad.
Det finns också andra stråk i berättelsen som vi stannar till vid i vår diskussion; definitivt dygnen i storstaden när Taylor letar efter sin mamma och hennes barndom på sätt och vis kommer ifatt henne. Det är den här delen av boken som Kära boksystermedlemmarna finner som mest läsvärd i Jellicoe Road. Här är det trovärdigt skildrat, inga enkla förklaringar, inga "quick fix".
Det rådande spelet och rivaliteten mellan ungdomsgängen blir istället lite tröttsamt att ta del av.
Fast berättelsen kryddas med hemliga tunnlar, olyckor och ond bråd död så uteblir känslan av spänning. Det blandas in stickspår som inte känns så genomtänkta.
Bokens slut ger mig känslan av att allt ska fixas till i all hast, tycker Beth.
- Ja, det blir lite ytligt, fortsatte Bodil.
Är vi fel målgrupp? Nja - egentligen inte, det är dumt att låta sig hindras bara för att en bok skulle bli betraktad som "ungdomsbok".
Nä, det är bara att konstatera; boksystrarna fångas inte av Jellicoe Road trots att den är så laddad med kluriga parallellskeenden och spännande intrig.
-Nåja, vi får enas om att det var kul att läsa en australiensisk författare i alla fall, tycker Beth. Och därtill en ungdomsbok.
Man kan fråga sig om Kära boksyster är en bokcirkel som gnälligt dissar det av många läsare högt prisade titlar? Det ska vi väl ändå inte tro, men den så av bokcirklar uppskattade Igelkottens elegans föll inte Kära boksyster på läppen och det är lika bra att avslöja redan nu att den lika uppskattade Jellicoe Road inte gick hem i detta läsande sällskap.
Varför inte? Här är ett axplock om vad som sades den där vårkvällen....
Beth börjar med att konstatera att hon hade förväntningar på den här boken.
- Nu minns jag inte vad jag hade för tankar men jag är förvånad över att jag inte gick igång på boken. Jag brukar verkligen gilla skildringar från internatskolemiljö, no matter what. Men här känns berättelsen tillkrånglad på ett sätt som jag inte får koll på.
Ingrid: Ja, den här skulle jag aldrig komma på att läsa själv men som jag sagt förut.... det är ju bara bra att man testar... Kändes som jag liksom "kände igen" berättelsen och jag tyckte faktiskt att det var lite jobbigt med de dubbla berättelserna.
Vi är flera i sällskapet som känner likadant, det här med parallellhandlingar upplevdes som krångligt.
Vad är detta? Har vi gått och blivit (gaggiga?!) läsare som inte fixar en rejäl parallellhandling?
Nä, så kan det väl ändå inte förhålla sig, det måste bero på hur en parallellhandling läggs upp, tycker sällskapets sekreterare att vi säger.
Men Bodil tar bladet från munnen... Jag tyckte den var dålig, jag fick inget grepp om handlingen, den kändes faktiskt lite förutsägbar även om den tog sig i slutet...
Åsa instämmer; Mmm, jag fick ingenting att stämma i läsandet, jag tyckte att det var tråkigt att läsa om det där gängbråket. Kändes som jag saknade en vettig handling och började ana olika kopplingar och jo, visst blev det lite spännande mot slutet.
Hm, kanske inte dålig men ingen höjdare. Är den kanske roligare för ungdomar?
Petra fortsatte; den här gången läste jag bokcirkelboken långt i förväg och jag hade svårt att hålla isär karaktärerna, tog tid att läsa, kändes som det var de sista 100 sidorna som berättelsen ramlade på. Jag vill lägga ifrån mig boken eftersom jag upplevde att jag inte kom in i den... Ett tag kände jag också att jag inte fick grepp om vilken tid den egentligen utspelar sig.
Jag saknar att relationerna inte får mer plats, relationsbanden beskrivs ju som starka men jag hakar upp mig på varför, jag känner inte att jag som läsare får chansen att förstår varför, lite mer exempelvis om varför är t ex Hannah så viktig för Taylor hade varit intressant att läsa om, menade Bodil. Det går så fort förbi den delen.
Vi funderar vidare och plockar fram guldkornen i boken och då måste det bli skildringen av ungdomskärleken mellan Taylor och Jonah som är så bra skildrad.
Det finns också andra stråk i berättelsen som vi stannar till vid i vår diskussion; definitivt dygnen i storstaden när Taylor letar efter sin mamma och hennes barndom på sätt och vis kommer ifatt henne. Det är den här delen av boken som Kära boksystermedlemmarna finner som mest läsvärd i Jellicoe Road. Här är det trovärdigt skildrat, inga enkla förklaringar, inga "quick fix".
Det rådande spelet och rivaliteten mellan ungdomsgängen blir istället lite tröttsamt att ta del av.
Fast berättelsen kryddas med hemliga tunnlar, olyckor och ond bråd död så uteblir känslan av spänning. Det blandas in stickspår som inte känns så genomtänkta.
Bokens slut ger mig känslan av att allt ska fixas till i all hast, tycker Beth.
- Ja, det blir lite ytligt, fortsatte Bodil.
Är vi fel målgrupp? Nja - egentligen inte, det är dumt att låta sig hindras bara för att en bok skulle bli betraktad som "ungdomsbok".
Nä, det är bara att konstatera; boksystrarna fångas inte av Jellicoe Road trots att den är så laddad med kluriga parallellskeenden och spännande intrig.
-Nåja, vi får enas om att det var kul att läsa en australiensisk författare i alla fall, tycker Beth. Och därtill en ungdomsbok.
fredag 17 maj 2013
Art déco-lyx
Åtminstone två av boksystrarna har kastat sig över nyutgåvan i pocket av F Scott Fitzgeralds "Den store Gatsby". Allt för att vara redo inför dagens filmpremiär. Bokens handling brukar hyllas och dagens recensioner av filmen är...tja, sisådär... Var och en må bilda sig en egen uppfattning, men är man det minsta svag för 20-talets Art déco-stil så ska man nog kolla filmen! Trailersmakprov kommer här!
söndag 14 april 2013
Books & Dreams
Läsning för bokcirkelmedlemmar? Ja, utan tvekan!
I numret finns också en intervju med en av Kära boksysters favoritförfattare; Chimamanda Ngozi Adichie som kommer ut med ny titel snart, dröjer väl något innan den finns på svenska.
Och roligt bokmingel - tänk om Kära boksyster kan komma iväg på ett sådant event i framtiden?
lördag 6 april 2013
Om bokhyllan svämmar över
Boksystrarna är bra på att låna böcker på bibliotek, eller så ser de till att skicka sina läsvärda böcker vidare till vänner och bekanta. Men OM det är så att det finns någon bok-ekorre bland oss, som gärna hamstrar allt i läsväg, så kan bokhyllan plötsligt svämma över... Ett sätt att lösa gallringen på kan vara att själv arrangera eller att delta i stora bokbytardagen den 16 maj. Kolla in om något sker nära dig!
tisdag 26 mars 2013
Framåtblickar
Hej boksystrar!
Inför sommarens läsning och boken "Agaat" kan ni få lite lyssnarinspiration om författaren via radioprogrammet Lundströms bokradio.
Lite annat kul att fundera på är att kolla upp fler varianter av bokSPAningar, typ denna i Edsbyn. Vore det inte kul!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)