...och inte är ute efter tröst? Något av Ulf Lundell kanske. Har från och till under en tid läst "Vädermannen" och märker att det finns något tilltalande i Lundells språk och berättarstil när humöret och sinnesstämningen inte riktigt är på topp. Skåne, snön, kraften i fysiskt arbete, udda figurer i ens närhet, vardagen - mycket går att känna igen på något vis. Trots att det är en tjock lunta indelad i något som liknar dagboksanteckningar flyter det på riktigt bra.
Bild lånad från Bokus
