Här är en boksyster som slarvat och inte noterat från boksystrarnas förra möte. Bot och bättring!
Vår marsträff inleddes med att en av boksystrarna berättade om sin julklappsbok från vår julavslutning i december; en bok vars handling tilldrar sig i Västindien. Huvudpersonen hamnar som liten flicka hos en kvinna som blir hennes extramamma. I korthet kretsar berättelsen kring flickans sökande om sin bakgrund och boken var bra men något svårläst och krävde koncentration ansåg boksystern som läst Desirada av Maryse Condé.
Denna träff handlade sedan om Igelkottens elegans av Muriel Barbery och här var vi rätt enade om att det var bra upphaussat kring denna bok. Var den så bra som alla säger?
Näe, jättetråkig, gammalmodig sa en boksyster. Och om huvudpersonen Renée tyckte många att det var trist att hon måste "göra om sig" för att duga. Varför får hon inte vara bildad? Hon sätter sig i en roll och delar in alla i olika fack - inget roligt att läsa.
Just det filosofiska inslaget var det flera som tyckte var tungt att läsa, för att inte säga tråkigt. Och att det var först när den japanska mannen kom in i handlingen som berättelsen tog fart.
Flickan Paloma rådde det delade meningar om; några bokssystrar var förtjusta i Paloma och föredrog att läsa de kapitlen där hon var huvudperson. Några i bokcirkelgänget var inte lika begeistrade och fann Paloma mest tröttsam men det fina med boksamtal är att man kan få nya perspektiv på texten och dess personligheter och blev det utrymme för diskussion om Paloma och hennes besök hos mammans egna psykolog. Och visst var det roligt att läsa om Renées omhändertagande av Paloma som en boksyster påpekade. Vi fick tillfälle att fundera över vad författaren vill med sin text, för det var vi flera på som undrat över under läsningen.
En boksyster kände sig rent av allergisk gentemot boken och blev mest förbannad vid läsningen. Hur tråkigt får det bli hade hon frågat sig! Nja, inte jättetråkig men det tog tid innan berättelsen tog sig och läsningen kastade en av boksystrarna tillbaka till sina egna idéhistoriestudier på universitetet för rätt så länge sedan ;)
Och det som kändes tröttsamt var att Renée hela tiden nedvärderar sig själv, allt blir en hyllning till finkultur och kändes på något vis väldigt franskt.
