torsdag 19 juni 2014

En middag på stan

Så går en läsvår och kommer inte åter.
Nu väntar sommarledigt och förhoppningsvis också tid för ännu mera läsning.
Enligt stadgarna avslutades vårens träffar med en middag på lokal och boksystrarna hade självfallet varsin inslagen pocketbok med sig och som alltid blev det en intressant blandning.
Redovisning av sin sommarbok kan man ge vid någon av kommande träffar.
Nytt för i år har varit att sätta betyg på varje titel och vi har varit överraskande överens - kanske vi börjar (alltid varit?) liktänkande som en av systrarna uttryckte det.
Nu är bok vald för höstens första träff och datum spikade.
Skön sommar med mycket läsning!

tisdag 17 juni 2014

Än klappar hjärtan

Som sista titel för våren föll valet på  Helena von Zweigbergks Än klappar hjärtan.
Bodil som var den som valde, hade inte tidigare bekantat sig med Zweigbergk och hon hade stora förhoppningar på titeln.
- När jag började läsa kändes det nästan som .... en Harlequinberättelse faktiskt. Det var liksom lite för perfekt men det ska jag säga att sedan tog det sig. Jag har upptäckt att jag är mycket lättrörd (!) och det var intressant att skildrat samma händelse från flera olika håll. Men det finns saker i texten som jag retarde mig på.

Petra fortsatte,
- Jag hör ju till dem som gillar Zweigbergk, den här var lite annorlunda, tror jag mest läst hennes titlar där hon har man-kvinna i centrum. Här var det ju syskonen i fokus, deras relation och förvisso de olika familjerna och på sätt och vis relationen syskon-föräldrar. Jag tycker att det finns ett driv i hennes böcker som tilltalar mig, man vill veta vad som händer. Finns en slags vardagshändelser och vardagsliv som hon är duktig på att förmedla. Här var det väldigt olika personligheter med helt olika liv... jag tänker på systrarna i boken som skildras, det gör boken lite speciell.
Åsa instämde med Petra.
-  När jag tänker efter har jag själv mer av igenkänning i Zweigbergks tidigare böcker. Här kunde jag inte känna med en av huvudpersonerna, Astrid... Men! jag tyckte att läsningen tog sig. Jag hade mest sympati med Lena...
Kanske blev jag lite besviken, jag hade höga förväntningar.

- Jag har läst den där "Sånt man bara säger" av samma författare, sa Ingrid när vi gick bokcirkelsystergänget runt - den hade en intressant story!
Den här var ju lättläst, får man ju lov att säga. Jag tyckte att "cancerperspektivet" som finns i berättelsen var bra beskrivet, det tänkte jag på under läsningen. Sedan var det annat som jag istället tyckte blev lite väl... tramsigt ibland.
Vad som är bra i en bok påverkas mycket av var man är själv i livet....

- Jag har som flera andra här läst Zweigbergks andra titlar, inte allihop men flera och tycker att hon är en stilsäker författare, tog Beth vid. Jag tycker om hennes sätt att fånga tankar och känslor, även osmickrande sidor hos karaktärer - det har jag alltid gillat med hennes böcker.
Jag har väl sagt det förut, fortsatte Beth och jag säger det igen, Zweigbergk är så bra på att fånga det där som man aldrig säger, bara tänker. Hon är bra på det där, en riktig "relationsförfattare".
Jag kände inte att jag hade någon favorit bland huvudpersonerna, istället turades de om med att vara rätt impopulära hos mig...

Varpå vi försjönk i diskussioner kring de tre systrarna som berättelsen kretsar kring.
Petra; alltså vad ser Sandra egentligen i sin man? Det kunde boksystrarna diskutera en god stund.

Och tyckte inte ni att man stundtals blev lite skriven på näsan; att nu ska vi tycka så här om barnen, menade Åsa. Det känns som de framställs lite negativt ibland.
Mmm, höll Ingrid med. Victor... han blev jag inte klar med, saknar inte han lite trovärdighet?
Men hon (författaren) är bra på att beskriva andras fasad - eller hur? Vad man hela tiden tror att andra tycker...

Och jag blev inte klok på Lenas relation till Martha, funderade Petra.
- Ja, Lena fick jag inget grepp om och här instämde flera av boksystrarna.
Hon är ju lite av en doldis tyckte någon - fast så mycket egentligen kretsar kring henne!
- Jag uppfattade mer Astrid som navet, tyckte istället Bodil.

- Jamen det här då, fortsatte Ingrid. För att återgå till Sandra, beskrivningen av Sandra och hennes man - deras förhållande! Det är en väldigt bra beskrivning av när alkohol finns med så där lite smygande i bilden.
Ingen invände mot det, det är mycket bra berättat i boken och ett intressant spår bland så många relationsspår som tassar genom hela romanen.

Det som känns som en slags gemensam nämnare av boksystrarnas läsning och diskussion av Än klappar hjärtan är att författaren lyckats med intentionen att berätta så att man som läsare utan hinder applicerar de bilder man matas med för att få en lapptäcke av alla tillkrånglade, trasiga, stundtals fina relationer.
Denna gång röstade samtliga boksystrar på betyget 3 - en stark 3:a alltså.

söndag 18 maj 2014

Babel - boksystrarna testar att vara studiopublik

En rätt vanlig onsdag i maj och de senaste dagarnas kyliga väder ligger kvar även om det känns som att det är på väg lite äkta vårvärme snart.
Nja, riktigt vanlig onsdag är det ju inte. Kära boksysters medlemmar har tagit ledigt från jobb och vardag för att testa att vara studiopublik i det litterära tv-programmet Babel.
Med en trevlig tågresa och snabblunch bakom oss kände vi en rejäl förväntan i luften inför vår debut som studiopublik.
Gästerna i "vårt" program var Marisha Pessl, Micael Dahlén samt Erik Niva och efter avslutat uppdrag som studiopublik (vi skötte oss bra och applåderade på rätt ställe) var samtliga studiopublik var samtliga bokcirkelmedlemmar smått höga på både bok-boost och upplevelsen i sig. Det enda rätta var att söka upp ett kafé, sitta ned en lång stund och summera.

Alla valde höjdpunkter, detaljer man gillat, saker man tänkt på och vad som var mest intressant och här finns endast ett axplock från vår kafédiskussion.
Vi kunde snabbt konstatera att det varit en intressant blandning i programmet, vilket var kul, gästerna och deras författarskap var sinsemellan verkligen olika.
Och något överraskande var det just Erik Niva eller "fotbollskillen" som han kom att heta i vår diskussion, som vi hela tiden återkom till i vårt eftersnack.

Petra; välja? ja - då måste det ju bli fotbollskillen.
- Hm svårt att välja, måste man? sa Åsa men det stämmer, just det samtalet fick man ut mest av!
Pernilla: Mmm, ja fotbollskillen var intressant! Att man kan skriva om fotboll och verkligen se samhället genom sporten! 
Ingrid: Jag håller med men även intervjun med Dahlén var intressant, han är ju en rätt speciell personlighet - kanske man kände att programledaren var mer intresserad av Dahlén som person?
- Ja, han var ju häftig, menade Pernilla och idel instämmande hummande från boksystrarna runt bordet.
Beth som har Pessl som en av sina favoritförfattare tyckte det var en rejäl bonus att just den författaren var med i dagens program, blev överraskad av att finna sig välja fotbollskillen som en toppunkt. 

- Tror ni vi fixar att läsa någon av hans titlar? undrade Pernilla.
Vilket boksystrarna inte ställde sig helt främmande till.
Och, fortsatte Petra, visst blir man intresserad av att läsa Jakarandaträdets barn av Sahar Delijani som var ett inslag i programmet?!
Bifall från samtliga boksystrar, den titeln skrivs upp på vår att-läsa-lista!
Att som bokcirkel åka på vad man väl kan kalla för bok&läsa-event kändes absolut som vår kopp te - det får vi lov att göra om.

Vår litterära diskussion tog sedan bara en kort paus för att medlemmarna skulle hinna med en snabb sväng i några måste-butiker innan aftonen avslutades som sig bör; med god förplägnad på restaurang - och boksamtal som flätas samman med samtal om livet.

måndag 12 maj 2014

Livet efter dig - boksystrarna läser populär titel av Moyes

Vårens andra träff och till denna gång hade boksystrarna läst en i bokcirkelkretsar populär titel, nämligen Livet efter dig av Jojo Moyes.
Innan vi gick på kvällens bok hade vi förmånen att få höra lite om böcker som några boksystrar fått som jul- respektive sommarbok. Dessa presentböcker/bonustitlar får man ju redovisa när andan faller på och när man har haft ett läsflow och hunnit med.
Petra berättade om sin läsupplevelse av Ta hand om min mor av Kyung-Soch Shin.
En fint berättad berättelse som speglar en helt annan kultur, helt andra familjevärderingar och som ändå ger igenkänning. Den ger bilden av en kvinna som skapat förutsättningar för alla andra, skött allt, levererat. Men det är först när hon försvinner från familjen som hon saknas, verkligen saknas. Olika familjemedlemmar ger sin bild. En bok jag tyckte om, sammanfattade Petra.

Riktigt lika förtjust var inte Åsa som läst Glada hälsningar från Missångerträsk av Martina Haag. Jag har hört hennes radioprat om löpning och det var bra, krönikor bra men i romanform blir det... liksom inte bra, för mycket av allt. Jag hann tänka "går det att trycka in mer fördomar i en bok?" Nä. Dissar!

Ingrid i sin tur hade hunnit läsa Vi kom över havet av Julie Otsuka och här var det mer hiss än diss vad gäller berättelsen. Däremot var det berättarsättet som fick diss, det blev för poetiskt för min smak, menade Ingrid som ändå sammanfattningsvis tyckte att hon som läsare fick många levnadsöden berättade för sig.

Men vad tyckte vi om Livet efter dig? Här några tankar från kvällens diskussion.
Petra inledde.
- Jag hade ingen bild av vad den skulle handla om, lättläst var den men åh, det kanske låter så negativt men den har lite "bestseller-stuk" över sig. Och ibland bara klarar jag inte av att läsa vissa kvinnoporträtt och det fanns en del av den varan här som t ex i beskrivningen av Lou som är den kvinnliga huvudpersonen. Å andra sidan spårar man ju en intressant problematik också, som Will och hans levnadsöde och deras möte.

Pernilla: mm, visst var den lättläst, jag kom ju att tänka på boken Den frusna trädgården som vi läste och gjorde vissa jämförelser.... hade lite känslan av att man som läsare ska styras in på ett spår, ibland blir det lite banalt. Kanske svårt att skriva den sortens kärlekshistoria utan att det blir banalt?
Trots att jag tyckte det var stundtals banalt så grät jag en skvätt....

Beth fortsatte; ja, jag tyckte nog att det svängde mellan banalt och rätt okej. Lite tröttsam beskrivning av henne, det tycker jag också. En bok som har karaktären "hängmattebok", något man läser och som engagerar en lite lagom mycket. Det finns bra bitar när den vågar vara "seriös" och humorbitarna är bra när författaren driver lite lagom med Lou och hennes träningstokiga på gränsen till maniske pojkvän men trots det viktiga frågan hur Will vill leva resp avsluta sitt liv så griper den inte tag i mig.

Bodil; ja, det var en lättläst bok. Lous utveckling, hur han öppnar livet där hon nästan är i något som kan liknas vid ett puppstatium var rätt så bra beskrivet, och hennes familj. Just beskrivningen av hennes familj gav en bild till varför hon var som hon var!
Det var kringhistorierna som gjorde att boken höll.
- Och jag kan mest instämma, fortsatte Ingrid. Den här romanen är en klar motsats till den andra som jag nyss läste (Vi kom över havet). Jag fascinerades dock av sättet att tackla frågan kring aktiv dödshjälp i den här boken.

Åsa: ja, jag måste erkänna att jag blev först förvånad över Petras bokval..
och här flikade Petra in....
- Jag hade ingen bild av den skulle handla om... haha, det är förrädiskt att gå på det som är högt på sk. tio-i-topp-listor....!
- Men sedan blev jag positivt överraskad, fortsatte Åsa. Och tycker inte att den var så banal som jag först trott. Jag kände så otroligt med honom att han inte såg någon framtid... Och så håller jag så mycket med; porträttet av den kvinnliga huvudpersonen - det har man sett förut....! Suck, liksom.
Jag fick heller ingen kläm på hennes familj och så var jag ett tag rädd att författaren skulle gå i fällan och ge boken värsta lyckliga slutet. Samtidigt så är jag så lättrörd, jag grät jag också...

Ja, det var faktiskt rätt tungt där ett tag, föll Ingrid in.

Och här gled vi in på att diskutera olika levnadsöden och aktiv dödshjälp - ett laddat ämne innan vi kom tillbaka till en annan stark händelse i boken.
Den, där Lou återupplever en traumatisk händelse i en labyrint i en trädgård. Här hade boksystrarna lite olika läsupplevelser.
Beth tyckte att traumat var bra berättat men lösningen fann hon lite för lättköpt på något vis, dessutom var det så tvära kast mellan känslan av att romanen vill behandla viktiga ämnen och sedan blir det plötsligt easy reading igen.
Men Åsa höll inte med.
- Nej, jag tyckte inte så, jag fann författarens sätt att berätta om hur Will kunde fungera som ett stöd ändå trovärdigt.
Och det som absolut inte tillförde berättelsen någonting var de märkliga inslagen av utomståendes små berättelser, fortsatte Åsa och församlingen höll med.
Exakt, i en sådan här bok är det antingen mer av det eller inget alls som gäller, menade Beth.

Så vad blev betyget för Livet efter dig? Boksystrarnas röster föll ut på följande vis; tre röstade på en 3:a och tre tyckte boken skulle ha en 4:a.
Slutbetyg 3, 5 för titeln av Jojo Moyes och som någon sa;
- Man behöver inte göra det, men det är lite kul att läsa det som är i ropet ibland.


måndag 7 april 2014

Boka 14 maj - check!

Än så länge är inte programmets gäster klara.
Vilka gäster? Vilket program?
Det handlar om vem som kommer att gästa Babel den 14 maj.
Vi vet i alla fall att medlemmar från Kära boksyster kommer att vara där då som studiopublik.
Trevligt att se fram emot!

söndag 6 april 2014

En bra bok om ett viktigt ämne; Dödssynden av Harper Lee

Nytt för 2014 är att Kära boksysters medlemmar börjar med att betygsätta böckerna som läses och boksystrarna använder betygsskalan 1-5 där 1 är lägst och 5 allra högst. som första bok detta år kammade Dödssynden in en 4:a direkt!

Att läsa Dödssynden av Harper Lee var en upplevelse.
En bok som är så välskriven, så tajt, om ett så viktigt ämne kan inte annat än få ett högt betyg.
Den här titeln satte igång diskussionen på stört men inte bara om boken som sådan utan boksystrarna fick också anledning att prata om fördomar, rädslor, rasism i vårt samhälle, hur den drabbar och har drabbat enskilda individer - både den sortens rasism som syns tydligt och den som smyger sig in i vardagen där man minst anar det. En så viktigt bok!

Här är bara några röster från kvällen om själva romanen;
- Den var nästan som två böcker inledde Pernilla. Jag trodde att den skulle handla mer om övergreppet så berättelsen var inte som jag först trodde. Dialogen mellan barnen och deras far Atticus fångade mig, sammantaget är det en ganska bra bok. Man drar många paralleller till idag.

Petra hade läst boken lite uppdelat.
- Jag tycker att det generellt var en mycket fin skildring av en bygd och den problematik sedd genom ett barns ögon. Jag trodde också att den skulle vara på ett annat vis före min läsning.
Atticus stack ut för sin tid, en annorlunda barnuppfostran, det är spännande att läsa när man tänker på den tid som romanen ska skildra.
- Mmm, jag trodde det skulle vara mer fokus på rasismen som sådan, fortsatte Åsa. Sedan kommer plötsligt rättegången och boken ändras till att bli spännande. Det är väldigt kloka barn och fin skildring av dem. Det är intressant sätt av författaren, som hon skildrar rasismen. Jättekul att läsa och jag blir nyfiken på filmen också.
Jag tyckte verkligen om den här boken.

Ingrid fortsatte i boksamtalet;
- Jag trodde som ni, hade en annan bild av boken innan min läsning. Jag tog mig verkligen tid att läsa, det som skrevs här är så relevant. Ingenting är onödigt och den är ju också otroligt lättläst.
Det är ju egentligen under själva rättegången som beskrivs i boken som man som läsare får veta vad som hänt. Det är skickligt att få fram storyn kring så många gestalter och karaktärer.
 - Ja, det är en mycket bra barndomsskildring, när jag läste tappade jag nästan bort ämnet, hakade Beth på. Jag tyckte om miljöbeskrivningarna också, på nolltid befinner man sig i amerikanska södern, den är ett tidsdokument, som en "ögonblicksbild" ur historien.

Vi kom att prata mycket om pappan Atticus som framstår som en mycket vidsynt man som ser bortom det samhälle han själv lever i. Han är genuint god och han passar egentligen inte in i samhället Maycombe - ändå känner han så starkt för platsen och dess invånare. Det känns aldrig krystat att han är godheten representerad vilket det lätt skulle kunna tippa över till.
Hans syn på barnuppfostran kom vi också att prata om. Lilla flickan Scout genom vars ögon läsaren får ta del av vad som hänt, har samma rörelsefrihet som sin äldre bror och hennes pappa vill inte att hon ska begränsas av att hon är flicka, vilket nog inte var helt vanligt i den tid som berättelsen tilldrar sig.

Att följa sommarlovsdagar, hyss och lekar genom Scout och vad hon och hennes bror tar sig för är genialiskt, som läsare får man bilden av en idyll där det visst kan lura det faror på sina håll men dessa är på det hela taget hanterbara. Vi återkom till detta flera gånger i diskussionen; hur vi som läsare genom Scouts ögon får se vad folk i den egna stan, trakten är kapabla till.Man tänker inte på vad det är som sker, det smyger sig in; vardagsrasismen. Men rättegången och självfallet orsaken till den, människors olika värderingar och hotfulla agerande - alltsammans blir ett brutalt uppvaknande för Scout och hennes bror. Och därigenom för mig som läsare.

söndag 2 februari 2014

2014 och boksystrarna har styrt upp våren

Efter ett väldigt långt juluppehåll kunde boksystrarna äntligen sammanstråla den 20 januari, denna gång på lokal.
Det var mycket som skulle hinna avhandlas och då vi inte läst någon bok till kvällens träff blev det boksnack i allmänhet och självfallet andra spörsmål också.
En "julbok" till en boksyster hade alla med sig och när alla var mätta blev det dags för bokutlottning.
Inför 2014 har nu viktiga datum bestämts samt att bokcirkelmedlemmarna ska börja med att poängsätta lästa titlar i cirkeln. Poängskala ska var 1-5, där 1 är något för de titlar som inte faller en på läppen och 5 det finaste en boktitel kan få av boksystrarna.
Vi enades om att det är viktigt att kunna motivera sitt val av poäng, inga slentrianmässiga poäng får delas ut.
Under våren hoppas vi också på att komma iväg på någon liten bok/läsnings-relaterad tur, förhoppningsvis till hufvudstaden. Time will tell.
Den så viktiga bokutlottningen!
I det mjuka restaurangljuset flockas boksystrarna.