En favorit

Lästips från lördagens DN; Boklördag 10 september! Läs om en av våra favoritförfattare Chimamanda Ngozi Adichie!

När boksystrarna läste En dag

Äntligen höst och bokcirkelträff! Höstens första möte och till denna träff har vi läst En dag av David Nicholls.


Värdinnan tog till orda (och tycktes aldrig vilja sluta….) Mitt första intryck var att jag blev lite irriterad, kände mig oroad att detta skulle bli en känslosam ”chicklittare” men ganska så snart drogs jag in i boken och fångades av texten, blev berörd. Jag gillade alla ”tidsbevis”, de är underbara, författaren är skicklig på att fläta in kläder, musik, platser, uttryck och stämningar från t ex sent 80-tal och framåt.

I Emma kan man bitvis känna igen sin egen 20-åring, och samtliga boksystrar var eniga om att man tycker omedelbart om Emma och att hennes personliga utveckling är intressant att läsa. Dexter däremot kastas man mellan att tycka om och tycka illa om, men trots allt tar man honom till sitt hjärta men det är på sätt och vis lite Emmas förtjänst …
En boksyster tyckte att det var på tok för mycket dialog i början men drogs snart in i berättelsen och blev fast, gillade att det faktiskt var så mycket humor!

Det var flera som påpekade, just att det bitvis är en riktigt rolig bok, varpå flera olika scener ur boken var tvungna att luftas med de samlade boksystrarna.

En scen som vi kom att tala om som däremot inte var rolig utan mer smärtsam att läsa var när Dexter är ensam med ansvaret om sin lilla dotter. Ett synnerligen jobbigt kapitel att sig igenom och vi hade inga svårigheter att reflektera kring detta, mer som mammor än som objektiva läsare…..

Greppet att berätta med bara nedslag i en dag per år gillades av hela gruppen, det ger ett bra driv. Tidsandan är som sagt bra återgiven och det gör ingenting att man inte får veta precis allt som hänt mellan varje år. Det är till och med lite befriande skönt att författaren vågar utelämna en del händelser som skulle ha kunnat uppfattas som självklara bitar i berättelsen och kanske lite ”publikfriande” som t ex deras bröllop.

Jo, det är bra uttryckte en boksyster men fortsatte; jag störde mig lite på att det blev så väldigt många förvecklingar, den kändes verklig men så är det väl ändå inte i verkliga livet…

En annan boksyster kände igen sig väldigt mycket i texten, boken gjorde ett mycket starkt intryck och hon kunde göra många kopplingar till sitt eget liv.
Alla dessa val man gör och förresten också icke-val, när man bara låter saker hända fast man egentligen vill något helt annat.

Vi kunde enas om att Emma är som person alldeles för snäll, alla boksystrar hade det emellanåt svårt med Dexter och hans rätt dysfunktionella familj kunde man ju också surra om rätt mycket...
Mediasvängen som han är verksam i en tid känns också rätt övertygande beskrivet, en del riktigt lustiga typer som dyker upp där.

Att följa karaktärer under lång tid är kul att läsa och Emmas sökande efter en egen väg tar minst sagt lång tid, hon gör många val, eller som sagt icke-val – bara låter saker hända och som en boksyster sa "man gör konstiga saker när man inte mår så bra…."

Att som läsare få veta hur båda känner och ändå bara sitta brevid utan att kunna påverka vars som alltid intressant. Brev som skrivs men aldrig når sin läsare, missförstånd, märkliga destruktiva förhållanden… boksystrarna uppehöll sig vid flera olika scener. Som t ex att vi upplevde någon slags revansch för Emma när Dexter får sig en tankeställare när de ses i Paris, han tar henne alldeles för mycket för given.
Vänskapen var också något som vi behövde prata om, vänskapen som finns där hela tiden mellan Emma och Dexter.

Och så till sist bokens slut….. som frambringade en del känslor;
Nej, det kan inte vara sant som en boksyster sa. Det känns så otroligt definitivt och så underligt.
Slutet är oväntat men ändå så fick man lite underliga vibbar under läsningen. En syster hade desperat bankat till boken för man ville ju inte att det skulle gå så där….

När väl slutet är ett faktum är det ändå bra på något märkligt vis, bra att man också inte släpper taget om Dexter genast, att man fick veta mer om hur hans liv artade sig. Lite, lite ljus där trots allt…. Det är inte bara slutet som sådant som känns sorgligt utan detta ständiga flöde av tid som rinner undan…. Det känns väldigt vemodigt men så är ju livet.

Det är en bra kärleks- och relationsroman och slutet var oväntat man hoppades ju ändå på (och kanske faktiskt förutsatte) något slags ett happy end, ändå sa en syster.
Vi andra instämde och så funderade vi på hur annorlunda det skulle ha kunnat bli om de hade fått ordning på sitt förhållande lite tidigare…

Innan uppbrott hann också några boksystrar med några korta presentationer av ”sina” tidigare jul- och sommarböcker. Vi pratade Utrensing av Oksanen, Vinteräpplen av Sundström, Jag och Mr Tourette av Sandstrak och Skynda att älska av Schulman

Sommaravslutningen i maj månad

I maj träffades boksystrarna för en sommaravslutning, den tilldrog sig på en trevlig restaurang och det blev mycket prat om kommande semestrar och ledighet men självfallet också böcker.
Till denna träff hade vi inte läst någon bok utan passade istället på att tipsa varandra om bra läsning inför sommardagarna. Självfallet blev det också utdelning av en sommarbok! Se listan här intill!