Till 2011 års julavslutning fick det bli läsning av noveller, närmare bestämt Den perfekte vännen av Jonas Karlsson. En för oss alla, ny bekantskap som författare.
Som mötesplats valdes en mycket trevlig restaurang och så här i slutet av bokcirkelterminen tillät vi oss att låta en större stund av kvällen tillsammans få handla om annat är just boken vi läst. Men så snart alla var mätta kunde vi börja vår bokdiskussion.
Ofrånkomligt att beröra när man läser noveller är just formatet novell. Inte alltid man som läsare känner sig nöjd och belåten när en berättelse bara hinner ta sin början för att i nästa stund ta slut. Vi pratade en del om det och ofta är det nog så att man vill "ha mer". Men noveller kan vara korta och de kan vara långa. En lång novell i samlingen var "Rummet" som vi berörde helt flyktigt, alla hade inte hunnit läsa alla novellerna och det var s a s "titelspåret" som var kvällens huvudsakliga samtalsämne.
Att Jonas Karlsson är skicklig novellist var vi eniga om, bra uppbyggnad och gott flyt i språket. Man förundras över hur lätt man förs in i berättelsen, känns som när man läst en bit in i en berättelse....
Novellen förde oss osökt in på diskussioner kring relationer, i parförhållande, vänrelationerna och hur man bildar nya kontaktnät när man blir ett par. Och när man blir förälder, hur kontaktnäten i viss mån uppstår runt ens barn, hur man i viss mån "tvingas" in i vissa relationer genom sitt barns aktiviteter.
Med tanke på hur titelnovellens två karaktärer finner varandra flöt också vår diskussion in på hur det blir när man tror sig känna igen personer men inte kan placera dem, pinsamma situationer som uppstår och hur man krånglar sig ur dem. Men också hur man kan bli igenkänd av andra t ex genom sitt yrke - en inte alltid bekväm situation det heller.
De två karaktärernas märkliga sätt att finna sina roller och det för berättarrösten - på ett välbekant sätt funderade vi lite över. Likaså deras behov av att imponera lite lagom mycket på varandra. Och varför kan de inte låta prestigen fara och flyga och istället satsa på att ge denna nya bekantskap en chans eftersom de faktiskt inte känner varandra - även om det tar en hel novell för dem att inse det.
Reglementsenligt hade boksystrarna med sig en julbok till en annan boksyster. Det föranledde paketupptagning och självfallet stor förtjusning bland boksystrarna, till nästa träff valdes en av julbokstitlarna.