Oj. Oj.
Det var ett tag sedan boksystrarna läste denna bok. Skribenten som åtagit sig att föra noteringar lyckades tappa bort sitt block i en rätt stor hög av blanka magasin och böcker men nu är det äntligen återfunnet.
Och läser man vad boksystrarna tyckte om Hotellet i hörnet av bitter och ljuv så var det väl ingen höjdarupplevelse direkt.
Kvällens värdinna Å var besviken. En bok som inte berörde särskilt mycket, skriven som en film och det störde rätt mycket. Hon fortsatte; boken saknade nerv även om tidsepoken som sådan var intressant och de kinesiska inslagen av kultur kändes äkta men sammanfattningsvis - nae. Inget vidare.
Nästa boksyster PAN fyllde i; när du säger det där med film så känns det så klart! Det är ju det som jag störde mig på. Förvisso en fascinerande historia men det filmiska gjorde att det inte fanns någon känsla, blev liksom brottstycken. Egentligen är den väl inte dålig men ojämn.
Och här fanns inget mer att tillägga tyckte boksystern som förde noteringar, det gick trögt att läsa och berättelsen grep aldrig riktigt tag i en trots det egentliga bra upplägget. Och filmiskt måste ju inte vara av ondo för en bok, förra boken t ex kändes det bara intressant men här var det dessvärre det, allt blev som lösa scener....
B sammanfattade sin läsupplevelse med ett ord; ökentråkigt.
Läsningen hade till sist inneburit att hon riktigt retade sig på kapitlens namn så man kan väl utgå från att det var ingen höjdare, denna bok. Och B påpekade - baksidestexten lovar väldigt mycket... vilket föranledde oss att en lång stund diskutera just baksidestexter. Ibland strösslar kritiker och "tyckare" sådana superlativ att man kan undra vad de far efter när man själv läser själva boken. Vi kom överens om att inte låta oss duperas av sådant i fortsättningen när vi väljer våra böcker.
Boksyster N som inte kunde närvara på träffen skickade med sin åsikt och den skilde sig inte från närvarande boksystrars - tråkig bok.
I klämde i med att om hon skulle vara riktigt ärlig så kom hon inte ens ihåg (!) vad vi hade läst - så mycket hade den boken gjort intryck. Så intetsägande måste den ha varit -ups!
Vi enades dock om att det positiva med boken var att få läsa om hur japanerna behandlades under andra världskriget, något vi inte stött på tidigare i skönlitteratur. Vi kände oss rätt osäkra på om vi berört det t ex i historieundervisningen när vi studerade på gymnasiet ihop (forntiden förvisso men lite minns vi).
Vi kunde inte riktigt släppa varför berättelsen aldrig griper tag trots att det fanns en stark berättelse att berätta, vad var det som gjorde det så tråkigt och stundtals oväsentligt?!
Och innan vi skiljdes åt var det någon boksyster som konstaterade "jag skulle vilja läsa något bra nu". Övriga boksystrar kunde bara instämma.
