- Det var befriande skönt att få läsa om nutid tycker jag, inledde Bodil kvällen när Boksystrarna samlades för att prata om Alltings början av Karolina Ramqvist.
En dubbelbottnad tjej som jag upplever förändrar sig för hans skull (Victor).
Hennes mamma har ett intressant sätt att förhålla sig till feminismen, japp på det hela taget en lättläst och rolig bok att läsa, tycker den är sticker ut lite från det vi har läst hittills, summerade Bodil.
Visst är den lättläst hakade Pernilla på, och man känner faktiskt igen sig själv lite och ändå inte. Författaren har fått med många tidstypiska grejer... t ex skoltröttheten, hur man ifrågasatte skolan i den där åldern...
Och så blir jag förbannad på de vuxna, fasen vad de är uppfyllda av sig själva.....
Och jag kan instämma i att boken är lättläst kopplade Åsa på men den är ju så tråkig invände hon.
Puh, de bara springer på krogen och... nej, jag tycker inte om henne, jag kan inte känna någon sympati med henne alls.
Det som är kul är möjligen tidsmarkeringarna... jag tycker den är okej men... hm lite tråkig, sammanfattar Åsa sin läsning av kvällens roman.
Beth tyckte annorlunda.
- Den här boken gillade jag! Jag tycker det är mycket bra bok med en bra berättarröst som finns där hela tiden och jag tyckte den var repetitiv på ett intressant sätt, hur många saker tas om hela tiden. Och den där känslan av tomhet tycker jag författaren fångar bra, en känsla som jag tror inte behöver vara av ondo liksom.
En intressant skildring av tonår över till vuxen... och inledningen är fullkomligt lysande.
Mmm, instämmer Petra som fortsatte; jag tycker den här boken är en parafras på Kerstin Thorvalls romaner! Jag kan ju inte egentligen relatera till 70-talet men det är så jag känner för den här boken.
Det är ju väldigt mycket Stockholm i boken, en tid då jag också bodde där och jag får lite vibbar, känslor av det. Inte skoltröttheten förstås men då när man skulle ut i vuxenlivet... Varför vissa saker blev som de blev... när man relaterar till sitt eget liv, sina egna val.
Och här hamnar vi i en djup diskussion kring livsval, vår tid som unga och hur unga vuxna har det idag... något som vi ofta gör i våra bokdiskussioner.
Det är så spännande att texter vi läser gör att vi allt som oftast drar kopplingar till oss själva....
Och när vi hittar tillbaka till romanen och dess karaktärer måste vi uppehålla oss vid Victor... vad tycker vi egentligen om honom?
Bodil: Hon vill ju ha Victor... därför vill ställer hon upp hela tiden...
Ja, hon är så underligt kär i honom fortsatte Åsa.
Ja, men varför vill hon inte ha Victor när han väl väljer henne? undrar Beth.
Ingrid som suttit och funderat en stund gör reflektionen att det var mycket narkotika hela tiden...
- Jag tyckte faktiskt att det var jobbigt att läsa om det, attityden till det liksom.
Tänkte ni på det?
Hmm, instämmer boksystrarna.
Alltså hur finansierade tjejerna det? funderar någon högt...
- Tjejerna blir ju bjudna...
Hur var det? Var det mer accepterat då, på nittiotalet? Och hur är det idag? Vi funderar högt allesammans en stund och fortsätter med synen på sexualitet och tjejernas förhållningssätt till det.
Har tjejer en romantiserad syn på det? slänger någon ur sig. Nää, tror du?
Och hur känner man för tjejernas frihet, deras möjlighet att "ta för sig" som deras mammor försökt bereda väg för under 70-talet, den sexuella frigörelsen som nu ska vara fix och färdig.... Hur går det med det?
Inte så bra när Saga dessutom väljer att skriva om det, hon måste utstå både förolämpningar och rena hot...
- Och tänkte ni på dessa äldre män som dras till de här unga bitvis utsatta flickorna, funderar någon av boksystrarna vidare.
Och när man tänker på maktförhållandet Saga-Victor, när det börjar gå bra för Saga som hittat till skrivandet och kan försörja sig på det. När det tippar till Sagas fördel då går det utför med Victor, funderar Beth.
Ja, men vad tror ni om slutet då undrar någon.... Hur går det för Saga och Victor, kan det bli de två till sist?
Och här går meningarna isär.
- Nej, jag tror inte det menar Beth, jag tycker att det framgår av texten hur hon i slutet är likgiltig inför hans uppenbarelse där han ligger och sover i hennes lägenhet, hon har på något vis blivit fri från sin fixering, sin konstiga kärlek. Hon är inte intresserad av honom längre.
- Jag tror inte heller att det blir de två, fortsätter Petra, den möjligheten är förbi, passerad.
Ingrid och Bodil hoppas emellertid mer på motsatsen.
Ibland känns det så ensamt runt Saga, hon har en stark personlighet till mamma som verkligen velat rusta Saga.... men det finns stunder då det känns som att Saga helst av allt skulle velat ha en helt vanlig "bullbakande" morsa istället menar någon.
- Mmm, hon är vilsen, man visste ju att man hade gränser men hon, Saga tycks inte ha några gränser eller regler alls fyllde Pernilla i.
- Och så då med hennes mammas bild av feminismen, flikade Petra in.
På gott och ont - vilket nog summerar boksystrarnas läsning av Alltings början - en bok där vi fick prata mycket om egen livsval och synen på feminism då och nu.
