Till boksystrarnas träff i november hade vi alla läst
Varför vara lycklig när du kan vara normal av Jeanette Winterson, det var Petra som fått boken rekommenderad av en vän och valde den när det blir hennes tur att välja bokcirkelbok.
- En på många sätt annorlunda läsupplevelse inledde Petra kvällen, jag vill fortsätta och läsa något mer av Winterson... det här är ju en helt dysfunktionell familj, finns ju en del helt bisarra situationer som har lockat mig till skratt... som ta bara de här knäppa bibelgrejerna. Jag blir också imponerad av hur bokens jag (Winterson) beskriver hur hon löser alla olika situationer.
Och t ex hur hon kort och kärnfullt beskriver varför hon röstar på Thatcher, det är brilliant berättat!
Åsa: jag började läsa... och fann det fascinerande... denna galna mamma men jag jag vet ändå inte, nej, jag skrattade inte, jag tyckte den hade en svacka i mitten och jag måste erkänna att jag tyckte den var rätt tråkig då, det var för många litterära kopplingar... nej, den var inte riktigt som jag väntat mig, jag ville veta mer om uppväxten. Så jag blev lite besviken... och förvånad över hennes sätt att söka efter sin biologiska mamma men då tog sig berättelsen något men på det stora hela så motsvarade inte romanen mina förväntningar.
Pernilla fortsatte; jag har inte läst något av Winterson tidigare och jag mår så dåligt av att läsa det här... det är ju förskräckligt men hon (Winterson) är ju underligt stark och hon har trots omständigheterna ett slags förhållande till Gud.
Och jag jämför lite den här berättelsen med det där smärtsamma partiet i Lilla smycket av Modiano som vi läste för ett ta(den lilla flickan med de märkliga föräldrarna) så var den jobbigare, smärtsammare att läsa och ta till sig, den här barndomsskildringen upplevde jag inte som lika tung att läsa, jag kunde faktiskt skratta också...
Här hade vi högläsning ur texten då Winterson beskriver ett sammanbrott och hon tycks förlora förståndet alldeles.
Det absurda är att det blir så stor behållning läsmässigt med tanke på vad hon (Winterson) faktiskt har upplevt, samtidigt verkar hon nyfiken på livet... sammanfattade Petra.
Här blev det Bodils tur; samma här, jag har inte heller läst något av den här författaren och tycker som du Åsa att det här återkopplandet till olika böcker blev bra jobbigt att läsa.
Jag tyckte att det annars var intressant läsning och jag i min tur tyckte inte att det var lika jobbigt att läsa som jag t ex tyckte det var att läsa Svinalängorna.
Man blir ju inte precis för förvånad att hon drabbas av psykisk ohälsa... verkligen inte, inte med den uppväxten.. hon kunde på något vis hantera sin situation länge tills det till sist kom ifatt henne... boken som sådan satte inte jättedjupa spår hos mig fast den var helt ok att läsa.
Jag kan haka på där (Beth), jag har läst författarens Det finns annan frukt än apelsiner fast det var jättelänge sedan, kommer ni förresten ihåg tv-serien med samma namn... eller om det var en film?
Här diskuterade vi denna tv-serie/film från tidigt 90-tal som handlar om Wintersons barndom/tonår.
Beth fortsatte; nja, jag är inte heller så begeistrad av boken, jag hade nog också någon annan slags förväntan på texten och tyckte att den bitvis var rätt trög att ta sig igenom... men absolut, det fanns partier i den som jag läste med stort intresse... jag var faktiskt på väg att dissa boken rätt rejält men när ni har belyst olika partier i boken kan jag se annat, som jag "missat" under min egen läsning av den men ska jag summera min läsupplevelse så var det mer delar av berättelsen som jag tog till mig.
Och jag, (Ingrid) brukar ju gilla att läsa självbiografier men den här bestämde jag mig för att "den här tycker jag inte om"... jag har inte läst henne förut... men det är ju en otroligt tragisk berättelse fast på ett annat sätt än Vi måste prata om Kevin - kommer ni ihåg när vi läste den?!
Den sortens känsla som jag fick av att läsa den... nej, här tyckte jag inte att texten grep tag... men jag tänkte lite mer på texten inför vår träff idag och det var ju ändå många delar som var bra berättat, det finns liksom många olika stories i den här lilla tunna boken; hemmet, hennes mamma, hur hon bodde i bilen, flickvänner, hennes psykos.
Så egentligen fick jag mycket till mig som läsare men först efter läsningen som jag insåg det, inte när jag läste.
Åsa; mmm vissa delar var intressanta att läsa men jag trodde att den skulle fortsätta i samma anda då, den är mörk men den berörde inte heller mig så som t ex Svinalängorna gjorde, precis som du jämförde med, Bodil.
Bodil; nä, hon beskriver inte så mycket känslor, det är svagheten här tycker jag.
Pernilla; instämmer, det är så torrt skrivet men det är faktiskt något i hennes skrivsätt som tilltalar mig.
Ingrid; och så är det olika karaktär på olika kapitel...
Boksystrarna noterade och diskuterade bokens huvudperson som bokstavligen flyr till biblioteket och böckernas värld och här noterade och filosoferade alla boksystrar att det ofta är så... så många människor söker och får kraft i läsningen och bland böcker. Och som i Wintersons fall faktiskt får henne att börja skriva själv.
Till sist då, dags för en betygssättning;
Petra 4+
Åsa 2
Pernilla 4
Beth 2
Bodil 3
Ingrid 3
