När boksystrarna läste Ranelid

Bokcirkelns första träff 2011 har varit och medlemmarna var rejält på hugget och började prata bok så gott som redan i hallen hos värdinnan. Så snart vi ätit och druckit gott bänkade vi oss med varsin kopp kaffe alt. temugg för att riktigt fördjupa oss i Tusen kvinnor och en sorg av Björn Ranelid.

Flera av oss erkände direkt att det varit svårt att komma in i boken, de textpartier som är så typiska för Ranelid där det börjar likna någon slags lyrik, gjorde läsandet tungt. Här hördes flera röster att man som läsare varit beredd att slänga boken ifrån sig. Men så fanns det också delar av boken som var riktigt, riktigt bra och här var bokcirkelns medlemmar rörande överens. När Ranelid beskriver huvudpersonens uppväxtår och ungdomstid i ett svunnet Stockholm är boken riktigt bra och medryckande.
Ranelids ständiga omtagningar i berättelsen upplevde boksystrarna som v ä l d i g t  ointressanta och att det drog ned läsupplevelsen.

Här följer ett axplock av alla kloka boksystrars funderingar från den trevliga kvällen;
- Åh, svårt att komma in i boken, jag ser ju Ranelid framför mig! (några höll med, andra kunde koppla bort författaren). Han har ju jättekvalitéer, det kan man inte bortse ifrån och boken känns ju högaktuell (sades med tanke på att boken tar upp ett framväxande mångkulturellt Sverige).
- Vad är det egentligen karln vill säga? (kunde flera stämma in i!) Ska man behöva vara hemmapsykolog när man läser...? Och berättelserna staplades för mycket på varandra. (här gjordes också intressanta kopplingar till Singoalla som protokollföraren missade att notera eftersom hon istället hängav sig åt diskussionen irl.)

Flera av boksystrarna kände sig tvungna att ta till kraftuttryck, hör här;
- Men va f*n är det här??!!
- Det är ju ingen ordning! (en boksyster retade sig på omkastningar och ständiga omtagningar).
- Svårt att komma in i - MEN det lossnade.

Och på tal om att undra vad författaren vill med sin text frågade vi oss; måste man vilja något? (Intressant fråga som vi för övrigt kanske borde ta med oss varje gång när vi läser??? skribentens notering.)
Bra svar från en syster blev; Nej,  men det känns tunt.

Fler systrar;
- Kul att vi valde denna, det blev en anledning att läsa Ranelid - det har inte blivit av.
Han känns (som författare) påläst i sitt ämne. På det stora hela en bra bok.
- Behållningen är ungdomsåren!
Och någon utropade; Tack vare Ranelid är vi lite smartare!
Oundvikligt var också att komma in på författaren som person som för tillfället är aktuell i ett underhållnigsprogram på tv. Författaren som mediaperson avhandlades och i synnerhet just Ranelid som ju brukar sticka ut hakan i olika sammanhang. Lite tröttsamt att han ofta framställer sig själv som ett offer, som en boksyster sa och vi andra instämde.

En liten summering; bokcirkelns medlemmar kände sig nöjda att ha testat Ranelid - en bokcirkel utan en rejäl körare med en Ranelidroman är ingen riktig bokcirkel (obs humor). Några av boksystrarna skulle kunna tänka sig att läsa mer av Ranelid, andra var mer tveksamma och mer i behov av en rejäl paus från sagda författare. Intressant tyckte emellertid alla medlemmar att läsningen hade varit.
Och intressant är det hur boken, vilken bok man än talar om, får ett nytt liv i samband med att får prata om texten, personerna, handlingen och alla de funderingar som läsningen väcker.