När boksystrarna läste Mot ljuset

En lättläst bok inledde kvällens värdinna sina funderingar kring boken och jag tror alla stämde

in. Men jag tänkte mig nog något annat, fortsatte hon. Det som var intressant var tidsandan från sent 1940-tal som var så bra beskrivet fast det hände inte så mycket, en bra bok men I kände sig ändå lite kluven till den.

Nästa talare, PAN tyckte mycket om boken, boksyster I som valt boken läser som vi vet väldigt mycket facklitteratur och det kändes som ett oväntat val av bok tyckte PAN som tyckte mycket om valet. Intressant att läsa om en helt annan del av världen och denna titel gjorde att intresset väcktes för författarinnans första titel (Det som återstår, skribentens kommentar).

Å gillade de fantastiska miljöbeskrivningarna men fann handlingen en smula seg – den tog sig emellertid och även om slutet inte var till belåtenhet så var ändå det sammantagna omdömet av boken bra.
N tyckte också om boken, man ville verkligen veta vad som skulle hända, något som förvånade var detta ständiga sittande med drinkar i tid och otid! Att handlingen var lite långsam instämde N också i, ändå hände det mycket på något vis under ytan.
Lib fann boken också bra, det är bra sekvenser, som ögonblicksbilder som författaren levererar stilsäkert, förflyttningen till tiden efter andra världskriget känns äkta, personerna likaså. Det lite gåtfulla slutet gör att man funderar lite.

B tyckte att författaren byggde upp romanen bra trots att det inte hände någonting, en känsla av att det lite för ofta lämnades åt läsaren att knyta ihop – men det är ändå en bra bok, hade dock en annan föreställning om vad boken skulle handla om och det instämde vi alla i. Baksidestexten utlovar något helt annat så den var en rätt dålig saluföring av bokens innehåll.

Boken kändes filmisk och vi kunde inte låta bli att fundera på hur den skulle te sig som film, genast ville vi rollbesätta de olika rollerna – gärna lite danska skådespelare, för danskan som blandas in gör texten så mycket mer levande. Vi hade alla reagerat på att man fick veta så lite om de olika karaktärerna men ju mer vi talade om texten desto mer kändes det som att flera pusselbitar lades ihop till bilder där de olika personligheterna tog form.
Det är det som är så spännande med att tala om vad man har läst, plötsligt tar min läsupplevelse ett nytt kliv, tillsammans med andras läsupplevelse.

Vi pratade också mycket om de olika personernas värdegrund och hur man ibland som läsare vill att de personer man favoriserar ska ha en vettig sådan. Och hur frustrerad man blir när de inte har det!
Systrarna Elly och Annies förhållande behövde också en egen diskussion – vi blev inte kloka på hur de egentligen hade det tillsammans. Hänvisade som de är åt varandra och ändå så olika som personer skapar det en spänd stämning mellan dem som kommer och går boken igenom. Annies nya liv som nygift står i skarp kontrast till Ellys försök till att hitta sitt ”nya jag” och ger berättelsen ett bra driv. Elly kan liksom inte dela sina innersta tankar med sin syster och blir därför ensam med sina grubblerier.

Vi tyckte först att vi inte fått veta så mycket om systrarna men under vårt samtal kom vi på att i små, små ögonblicksbilder hade vi ju ändå fått veta lite om deras liv tillsammans före resan, barndomen och uppväxten hemma i Göteborg tillsammans med deras far.

Óch så  hoppades vi alla på att Elly skulle möta kärleken i Niels men deras minst sagt komplicerade förhållande där Niels brottas med sin homosexualitet och rädsla för att avslöjas gör det omöjligt. Flera av boksystrarna tyckte att slutet blev för kort trots allt dramatik – och som vanligt ville vi veta mer ;)

Boksystrarna var på bio

På vår att-göra-lista har denna höst funnits biobesök! Självfallet ville vi alla se filmen En dag!
En av boksystrarna fick förhinder annars var vi samlade i biografmörkret.
Som alltid ett litet risktagande att se filmen av en bok man gillar - blir det ok? Har man fått med det viktigaste?
Jorå, boksystrarna var nöjda. Visst, som boken blev det inte (varför båtluffen i Grekland är utbytt till bilresa i Frankrike fattar vi inte) men boksystrarna ger godkänt.
Jag tillåter mig att citera en boksyster; en feelgood-film.... fast ändå inte.

När boksystrarna läste Emma och Uno

Inför denna bok hade boksystrarna förväntningar, kanske rent av höga förväntningar. Kvällens värdinna tyckte inte att boken levde upp dessa och flera stämde in. Seg var en upplevelse av texten och brister i berättelsen om de egentligen hade det en annan. Här var boksystrarna eniga, någon stor läsupplevelse blev det inte. Trots en bitvis oengagerad läsning kunde vi alla finna viktiga saker att diskutera, flera av oss hade känt stor irritation över Uno i boken och dragit paralleller till boken En dag - kopplingar till den självupptagna mannen kan man tänka...Känns som det saknas något i berättelsen som en boksyster sa, man saknar att det liksom inte blir en tydlig kärleksroman. Å andra sidan känns det som att författaren inte vill brodera ut för mycket om själva kärleken.

I vår diskussion kunde vi inte gå förbi de ständiga flyttningarna av den delade familjen hela tiden och en boksyster kunde inte låta bli att göra kopplingar till sitt eget liv, ständiga flyttar och så den märkliga förmågan att bygga luftslott om att det ska bli bättre någon annanstans - som det känns att Emma gör i boken.
Det märkliga distansförhållandet mellan Emma och Uno och tiden de levde i diskuterades livligt liksom förhållandet mellan Emma och alla barnen. Emmas slit att hela tiden göra allt för sina barn är naturligtvis viktigt att få komma fram i boken men periodvis kunde man nästan känna att det blev på något vis för mycket av alla käcka upptåg och glädjeskutt som företogs. Man vill ryta i åt Uno som kommer undan sitt ansvar.

En boksyster tyckte det tog väldigt lång tid att läsa boken och flera stämde in, det blir på något vis för mycket av Uno och det känns inte som kärlek (på tal om bokens undertitel; - visst var det kärlek).
Sammanfattningsvis; en fascinerande historia om ett märkligt äktenskap men lite tradigt berättat, stolpigt och man kan saknar miljöbeskrivningar. Bäst blir det när författaren broderar ut texten och kanske vinsten är att det är ett verkligt levnadsöde, en sann berättelse.