Inför denna bok hade boksystrarna förväntningar, kanske rent av höga förväntningar. Kvällens värdinna tyckte inte att boken levde upp dessa och flera stämde in. Seg var en upplevelse av texten och brister i berättelsen om de egentligen hade det en annan. Här var boksystrarna eniga, någon stor läsupplevelse blev det inte. Trots en bitvis oengagerad läsning kunde vi alla finna viktiga saker att diskutera, flera av oss hade känt stor irritation över Uno i boken och dragit paralleller till boken En dag - kopplingar till den självupptagna mannen kan man tänka...Känns som det saknas något i berättelsen som en boksyster sa, man saknar att det liksom inte blir en tydlig kärleksroman. Å andra sidan känns det som att författaren inte vill brodera ut för mycket om själva kärleken.
I vår diskussion kunde vi inte gå förbi de ständiga flyttningarna av den delade familjen hela tiden och en boksyster kunde inte låta bli att göra kopplingar till sitt eget liv, ständiga flyttar och så den märkliga förmågan att bygga luftslott om att det ska bli bättre någon annanstans - som det känns att Emma gör i boken.
Det märkliga distansförhållandet mellan Emma och Uno och tiden de levde i diskuterades livligt liksom förhållandet mellan Emma och alla barnen. Emmas slit att hela tiden göra allt för sina barn är naturligtvis viktigt att få komma fram i boken men periodvis kunde man nästan känna att det blev på något vis för mycket av alla käcka upptåg och glädjeskutt som företogs. Man vill ryta i åt Uno som kommer undan sitt ansvar.
En boksyster tyckte det tog väldigt lång tid att läsa boken och flera stämde in, det blir på något vis för mycket av Uno och det känns inte som kärlek (på tal om bokens undertitel; - visst var det kärlek).
Sammanfattningsvis; en fascinerande historia om ett märkligt äktenskap men lite tradigt berättat, stolpigt och man kan saknar miljöbeskrivningar. Bäst blir det när författaren broderar ut texten och kanske vinsten är att det är ett verkligt levnadsöde, en sann berättelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar