2013 avrundades med årets nobelpristagare i litteratur, Alice Munro.
Boksystrarna outade olika känslor inför det här med noveller men enades om att Munro kan sin sak. Någon menade att man kan sakna ett riktigt slut när man läser en novell, man "riskerar" att bli lämnad som läsare mitt i läsupplevelsen utan att berättelsen känns klar, avslutad.
Därför gillar jag inte att läsa noveller erkände någon. Andra tyckte det här med en kort berättelse kunde kännas befriande, ett nedslag och man får på något vis acceptera att man inte får veta "allt".
Till årets sista träff hade emellertid alla verkligen försjunkit i Munros novell Kärlek vänskap hat från novellsamlingen med samma namn.
Handlingen i denna novell diskuterades livligt men här ges denna gång boksystrarnas blandade röster om sjävla läsupplevelsen.
Otroligt duktig författare, noggrann, detaljrik!
Jag funderade på när berättelsen utspelar sig och kom sedan fram till att det spelar ingen som helst roll för min läsning.
Hon är snabb som bara den att föra in läsaren i berättelsen, kul hur man kastas in i ett händelseförlopp.
Man ser direkt allt framför sig, det gillar jag.
Vilken bred berättelse! Så mycket man får berättat för sig, på så få sidor.
Intressant hur hon (Munro) "stannar" vid novellformatet!
Man vill läsa mer, ett fantastiskt språk - ingen ansträngning för en som läsare.
Det här är lysande - från början till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar