Morgon i Jenin

Sent i augusti återsamlades boksystrarna för att prata om boken Morgon i Jenin av Susan Abulhawa.
Vi inledde vår bokpratarstund med att Petra berättade om sin sommarbok som hon fick på vår avslutning före sommaren. En bok full av familjeproblem, bra men med lite för lång sträcka innan berättelsen kom igång, dock en speciell historia med många märkliga karaktärer sammanfattade hon sin läsning av De oförgömliga.

Så inledde Pernilla med att säga att det här var en berättelse som föll henne i smaken; helt outstanding utbrast Pernilla som hade läst boken och i samma veva sett ett program om terrorism på tv vilket förstärkte läsning av boken. Man måste ju komma ihåg att det alltid finns två sidor av en sak men boken fick mig att fundera väldigt mycket kring Palestinafrågan.
Åsa fortsatte på samma spår; en läsupplevelse och hon kunde inte påminna sig om att ha läst en skildring så här inifrån ett så drabbat landsområde. En riktig släktkrönika med många namn men det var inte svårt att som läsare hänga med.
- Det var en grym berättelse och jag tyckte verkligen om boken, menade Åsa.

Också Nella tyckte att boken var bra. Det var intressant att läsa om konflikten, tycker jag sa Nella men lite svårt var det allt med det rika persongalleriet. Å andra sidan gör det att man får engagera sig som läsare, fortsatte hon .
- Man berörs, det är verkligen ofattbara saker som händer....

Petra tyckte att författaren lyckades bra också att väva in den palestinska kulturen i berättelsen liksom politisk historia, Israel och sionismen.
- Det man slås av när man läser är omvärldens väntan... och någonstans när jag läser boken funderar jag över att man blir liksom inte god rätt igenom bara för att man blir utsatt..

- Ja, det är gripande berättat om konflikten fyllde Bodil i. Men det tog en stund för mig att komma in i boken, det måste jag erkänna. Det är ett annorlunda sätt att berätta, nästan så att det ibland drar åt poesi.
Och relationerna är så bra skildrat, t ex berättarens egna relation till sin mamma och sedan i sin tur till sin egen dotter, man bär med sig berättelsen sedan man läst klart boken.
Det var boksystrarna eniga om.

Sammanhållningen är så påfallande stark, tyckte Åsa. Nästan så man tycker det blir för mycket ibland.
Både kärlek och hat är så starkt beskrivet, fyllde Pernilla i.
- Mmm, det där med hur kulturen beskrivs, vad som präglar en - det tyckte jag om särskilt om funderade Ingrid vidare. Och miljöbeskrivningarna, man kunde liksom "se" berättelsen tydligt.
Men den gjorde en otroligt sorgsen, det här är deras vardag. En bra bok som jag lärde mig mycket av.
- Ja, går man till media så upplever man ju att intifadan blir rätt ensidigt återgivet, här blir det på ett annat sätt i den skönlitterära texten, fortsatte Petra.
Beth instämde; ja, det är mycket intressant att läsa om Palestina och konflikten från "det här hållet"liksom. Jag tyckte mycket om boken, det är en riktig familjekrönika, en stark berättelse.
Jag upplevde dock berättelsen någon enstaka gång som lite forcerat berättat men mestadels är det väldigt bra. Det var så många bitar i berättelsen som dröjer sig kvar efter läsningen... som skildringen av  tiden i barnhemmet, sexdagarskriget och förstås allt kring David.

Sammantaget en bra bok enades boksystrarna om och en sådan här titel gjorde självfallet att systrarna kom in på historia och diskuterade läget i världen idag. Det som beskrivs i det vi just har läst är ju dessvärre inte en avskild händelse, grymheter fortsätter.