Vi måste prata om Kevin

Till septemberträffen var det Vi måste prata om Kevin som skulle vara läst.
En ruggig berättelse var vi helt eniga om, omtumlande läsning och vi började genast fundera kring om det är mammans "resa" eller sonens egentligen. Vi diskuterade också föräldraransvaret som tycks vara så mycket tyngre för mamman än pappan i berättelsen lemen, en på så många sätt märklig och otäck berättelse.
Idéer, bilder om hur en familj ska vara dök också upp och så självfallet; kan man födas som alltigenom ond?
- Jag hade en föreställning om vad boken skulle handla om men det kom helt på skam inledde Beth. Jag blev överraskad av bokens upplägg, tyckte det var en bra berättelse och att galghumorn är ju helt klart speciell!

Bodil tyckte det var svårt att se hur hon (berättaren) ser på sitt barn, det var en väldigt oväntad berättelse och annorlunda.
Åsa som erkände att hon inte hunnit läsa klart, fann boken till en början tungläst och vi instämde - första delen var något trög, det var det flera boksystrar som tyckte.
- Men nu börjar jag vilja läsa på, fortsatte Åsa, jag upplevde det som ett ständigt malande i början.

Nella höll med.
- Men lite besviken blev jag allt. Jag störde mig på att det var en brevroman men bortsett från det är boken bra. Man funderar ju över hur pojken kan upplevas som allt igenom ond, hur kunde det bli så här, han har liksom ingen chans.

Petra fortsatte; när vi skulle välja bok sist och den här titeln beskrevs gjorde jag mig en bild av boken och jag ska erkänna att det gjorde inte att jag var inte så himla "på"vad gäller bokval.
Första halvan upplevde jag som en bakgrund till det som berättelsen snurrar kring och sedan blir nästa halva nästan som ett inlägg i USA:s sätt att se på vapen tycker jag. Och jag kunde känna igen mig i den där bilden som mamman i boken tampas med; att man ska bli så himla lycklig som nybliven mamma.
Men slutet blev jag inte klok på funderade Petra.
Här var stannade vi upp för att fundera över mamman och hennes sätt att förhålla sig till sonen respektive dottern. Hur olika det blir och hur hon hela tiden är på sin vakt gentemot sonen och mannens ovilja att se och att deras kommunikation är så otroligt bristfällig....
- Ja, jag tänker se filmen fortsatte Ingrid som genom sin profession också läst boken utifrån sina yrkeskunskaper, varpå vi andra kom med tusen frågor....
Jag ser det ju som att Kevin har förutsättningar men det blir liksom inget av det, sammanfattade Ingrid.

Innan vi avrundade med en något blandad känsla för kvällens bok kom vi in på en mängd olika detaljer i berättelsen, som t ex händelsen med kartorna som vi var tvungna att prata av oss om.