Frukost!

Boksystrarna väljer att testa något av en klassiker; Frukost på Tiffanys av Truman Capote blev vald till årets sista bok. En diskussion om vad som egentligen är en klassiker var också på sin plats. Och vad skiljer en klassiker från en generationsroman? Det inledde boksystrarnas bokdiskussion denna gång och Beth kunde förstås inte låta bli att tjata lite om vem Capote var så alla fick ta del av författarfakta.

Njaaa, inledde Ingrid. Inte det sämsta men inte heller det bästa - jag är lite tveksam menade Ingrid till valet av bok.
Bodil fortsatte; jovisst klassiskt men kändes lite töntigt, "ung flicka som förhäxar män" - yada yada liksom.
Men det blev ju intressant när maken dök upp, menade Åsa. Det var ju mycket festande och ytligt men när man fick mer om Holly och hennes bakgrund blev det riktigt intressant. Det är en bra bok och jag tycker det är kul att ha läst den.

Jorå, tyckte Pernilla. Det var väl inget fel på den här, den håller. Lite lätt och luftig kanske... man kommer inte under ytan. Men Ljungs (Susanne Ljung har skrivit ett förord i pocketutgåvan) förord var intressant och gav en bra bakgrund. Och det är som alltid intressant att se hur kvinnor har skildrats och hur Capote förändrar det i denna bok. Roligt att ha läst den men den gjorde inga större intryck.
Beth var däremot nästan lyrisk över boken.
- Jag ser ett 40-talets New York fram för mig och tycker istället att Capote ger som intressanta instick med miljöbeskrivningar som man till förstone nästan inte märker. Men det skapar stämning och jag gillar det. Beth fortsatte; jag gillar storyn och jag blev överraskad av hur berättelsen, jag hade innan läsningen en helt annan bild av vad den skulle handla om.
Jag tror jag har präglats av Audrey Hepburn och bilder från filmen trots att jag ännu inte har sett filmen. Men jag trodde att den skulle handla om något helt annat, därför blev läsningen nästan ännu mer intressant.
Petra instämde, en intressant karaktär - helt klart annorlunda kvinnoskildring.
Holly är ju en knepig som person, hur hon försöker ta sig vidare från sin kassa situation. Och hennes starka band till sin bror var spännande. Man får inte veta så mycket om henne men ändå hinner mycket hända. Jag blev förvånad av att den kändes så kort!

Vi kom att prata om språket och förundrades över att vi upplevt det rätt olika, möjligen påverkades det av att vi läst olika utgåvor med olika översättningar!
Det är ju ett rätt avskalat språk tyckte Petra medan Bodil upplevt det nästintill som lite för torrt och saknade beskrivningar.
Huruvida man lärde känna Holly eller ej fanns också anledning att diskutera.
Hon ger ju ett naivt intryck menade Petra, fast hon är ju inte det. Nä, hon är riktigt slipad fyllde någon i.

Innan vi hade vår traditionsenliga julboksutdelning gjorde vi en snabb sammanfattning; nåå gillar vi Frukost på Tiffanys? Den hamnar mitt emellan menade någon
Ja, jag säger Gilla sa Petra. Jag med - den är bra tyckte Beth. Och från att från början inte trott att det skulle finnas något att prata om blev man överraskad - det fanns saker som fick en att tänka till avrundade Åsa.
Sugna på att se filmen var flera - något för jullediga dagar kanske? Ja, förutom att läsa nästa bok och julboken förstås!

Dårens dotter

Dags för en självbiografi i romanform för Boksystrarna; Dårens dotter av Mian Lodalen. Det kändes bra att smaka på en annan litterär genre mitt i hösten.
Bodil var först ut;
- Jag har helt klart en dubbel känsla inför boken! Den var lättläst och händelser radas upp en efter en och efter halva boken började det faktiskt kännas lite tjatigt.
Här hummade boksystrarna igenkännande. Men det är ändå en intressant berättelse fortsatte Bodil, Connie känns så ensam men någonstans har flickan ändå s a s klarat sig, men man pendlar verkligen mellan hopp och förtvivlan.

Ingrid instämde, vissa händelser som satte djupa spår hos Connie väckte mer tankar hos mig som läsare, och så är det förstås tidsperioden som man känner igen sig i, absolut en läsvärd bok.
Just den där upprepningen, staplandet av händelser höll Petra med om.
- Boken hade tjänat på att kortas ned en smula för det finns ett viktigt budskap, trots allt som händer är det märkligt nog positivt beskrivet.
Vi funderade allesammans över pappans bakgrund och diskuterade det och tidsandan som finns i boken, ett sjuttiotal vi alla känner igen oss i - även om författaren är flera år äldre än oss.

Åsa fann boken över förväntan. Jag känner att det kommit så många titlar av den här genren och tänkte "inte en till" men den var riktigt bra. Som sagt; för många upprepningar men samtidigt; trots att det är så tragiskt så blir det ändå aldrig sentimentalt beskrivet, så visst är det en positiv läsupplevelse.
Så dröjde vi vid de stycken som handlar om Connies skolgång - hur hon blir betraktad som ett stökigt och okoncentrerat skolbarn. Hur hon kunde ha fått ut så mycket mer av skolan om hon bara fått chansen. Synen på stökiga skolbarn då och nu - är det någon skillnad idag?
Och Beth menade att det var synd att många episoder bara matades på varandra utan nästan ingen reflektion, ett visst mått att fördjupning hade behövts men ändå håller boken, känns trovärdig och bitvis är det skrämmande läsning och man kan ju inte låta bli att undra hur det gick för en del av personerna.
Pernilla gillade beskrivningarna av hur barnet tänker, en  mycket bra bok och ibland får man trots allt skratta högt mitt i eländet.
Diskussionen böljar fram och tillbaka och vi talar om pappan. Hur svårt det är att förstå honom och hans självupptagenhet, alla historier, alla relationer med olika kvinnor. Och så Connie mitt i detta som ständigt försöker få sin pappas uppmärksamhet. Och trots alla vuxna runt om kring så växer Connie upp nästan utan sociala ramar, det finns till slut ingen tillit till vuxna. Att vara "street-smart" blir liksom hennes vardag - och vad hade hon gjort utan sin barndomskamrat Kalle. (Och hur gick det egentligen för honom?).
Och hade Connie haft en mer normal uppväxt hos sin moster och morbror hade hon självfallet haft helt andra förutsättningar.
Vi enas om att pappan gör en helt igenom bra sak för dottern; och det är när han hämtar henne från sommarlägret. Då gör han något för hennes skull, utan egen vinning i åtanke.