Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes där berättelsen är uppbyggt med två parallella berättelser varav en tilldrar sig i 1960-talet där Jennifer kommer in i sociteten och brottas med vad som förväntas av henne. Det är hennes brev som hittas av journalisten Ellie och så snurras historia fram.
Verkligen lättläst, en perfekt semesterläsning, menade Ingrid.
En titel av Moyes har bokcirkeln klämt och Åsa hade också läst just denna.
Bra var också hennes betyg även om hon tyckte att Moyes övriga romaner är ett strå vassare.
Så tog bokcirkeln tag i den för kvällen lästa romanen; Jag heter inte Miriam av Maj-Gull Axelsson.
Pernilla fick inleda; Majgull alltså, jag har läst Aprilhäxan tyckte den var jättebra. När jag skulle välja bok så snurrade den här runt i många bokcirklar och jag hade läst om den.
Jag är glad att jag klarade den första delen av boken för jag kunde inte låta bli att tänka "vad i helvidde har jag valt för bok?"
I början kändes den ju som en kiosklitteratur!
Det här är ju samma kvalitet som min berättelse om tretornstövlar som jag skrev för Bergbäck! (bokcirkelns lärare i svenska på gymnasiet (!), sekreterarens notering).
Men nåja, sedan blir det ju bättre, fortsatte Pernilla, Majgull - hon skulle försöka få till en stämning
och den delen i romanen om tiden i lägret är ju helt suveränt beskriven, hur vågar man liksom skriva om det här när det inte är självupplevt? Axelsson är ju lite ifrågasatt, men jag tycker den biten är bra. Jobbigt att läsa förstås men inte så jobbigt att jag inte orkade läsa den delen, Axelsson klarade av den biten bra rent författarmässigt.
Delen med Hanna är bra, så fort hon är tillbaka i tiden med sitt barnbarn, det är då dialogen är lite fjantig, tycker jag rundade Pernilla av sina första intryck från läsningen.
Bodil tog vid.
Jag har besökt Auschwitz och Birkenau... och det blev så tydligt nu när jag läste, bilder från mitt besök kom tillbaka, jag gillar parallellhandling, men jag förstår hur du tycker Pernilla, att dialogen är lite så där, sedan reder personerna ut allting lite väl enkelt kan jag tycka.
Först kände jag att hon (Miriam) liknar Hulda i vår förra bokcirkebok, Miriam tar Olof för att det är praktiskt, Miriam lever verkligen i en livslögn.
Pernilla; jag tyckte inte att det var jobbigt att författaren växlar i tid, men jag uppfattar att det är så olika kvalitet på delarna!
Petra; jag tyckte också att det var rätt så svårt att läsa den här typen av skildringar, kommer ni ihåg tv-serien Kvinnoorkestern? Jag fick bilder från den. När vi växte upp fanns det så mycket om den här tiden, om andra världskriget, filmer och böcker.
Jag har en upplevelse av det inte lika mycket idag. Tänkte mycket på det när jag läste romanen, mitten av romanen är väldigt bra, mycket research och intressant det hon själv nämner som t ex Jönköpingkravallerna.
Båda ni, Pernilla och Bodil kommenterar dialogen, jag blev mer störd på parallellhistorian med barnbarnet, den blev lite tunn och jag hakade upp mig på det, vad har den delen egentligen med den här berättelsen att göra?
Beth; Jag har inte tidigare läst levnadsöden fr andra världskriget som handlar om romer... levnadsöden ja men inte just där huvudpersonen är rom.
Styrkan med berättelsen är just det där röda tråden att hon måste hela tiden dölja sitt riktiga jag, vara ständigt på sin vakt. Man riktigt känner hur ansträngande det är emellanåt.... det är romanens styrka skulle jag säga.
Det tyckte jag präglade romanen mycket och var bra beskrivet.
Bra upplägg tycker jag, växlandet mellan tiden i Nässjö efter kriget, de fasansfulla händelserna i lägret och nutiden.
Förstår vad du menar Pernilla... jag tycker att Katarina känns som lite uddlös, både Thomas, Camilla och Katarina är lite "slarvigt" beskrivna lite endimensionella. Kan jag tycka var lite synd även om det inte är om dem berättelsen handlar om.
Skulle ha velat ha mer, läsa mer om den där första tiden i Sverige. Det var en så bra del av romanen.
Bra beskrivet när Miriam försöker tolka intrycken, när allt precis allt är okänt som när hon kommer till Sverige, bara att kliva in i ett svenskt hem är något helt nytt.
Då blir det så tydligt att hon inte har haft en som vi uppfattar "vanlig" uppväxt före tiden i lägret. Hon har t ex inte varit van att ens gå in in en butik. Det tycker jag "avslöjar" för läsaren att hon inte var en vanlig judisk liten flicka i en vanlig stad före tiden i lägret.... jag tänker på när Ebba ska ta med henne "på stan" och de ska gå in i en affär... en bra roman, betyg 3, men ibland känner jag att Axelsson kan ännu bättre...
Ingrid: hela den historien och överlevnaden hur hon den historien berör mig starkt - de delarna gjorde att jag tänkte på min mamma och pappa som bott i Jönköping, som det blir andra bilder och den tiden som kommer för mig, jag älskar den biten om hur Miriam kommer till Jönköping.
Funnits mycket skuld och skam kring den här delen av vår historia.
Jag tänkte också på författarens kvalitet på ett sätt jag förstå det ni säger men jag med en så aktuell bok om romers situation, som idag i Sverige, jo, kan hålla med er men när jag läste så var jag så inne i berättelsen så det spelade inte så viktigt roll för mig när jag läste, då kvittade om det var bra eller mindre bra kvalitet på dialogen.
Jag tycker att Axelsson är bra på att berätta hur Miriam blir duktig att läsa av människor och tolka det för att förstå.
Åsa, när vi valde den här, tänkte jag Axelsson är ju alltid bra, men sedan ångade jag mig jättemycket, jag kan inte läsa sånt här, jag pallar inte det här.
Det är ju jättebra beskrivet men det är så fruktansvärt. Jag undviker alla sådana filmer, dokumentärer, det är ju bra, en innefrånskildring, hur viktigt det är att ta del men som sagt, jag värjer mig.
Jag kan hålla med om att något som skavde med dialogen, tyckte också att kändes avigt, landade inte rätt, kändes inte taffligt men faktiskt just den biten tillförde inte så mycket, boken har ju fått mycket bra recensioner...
Ingrid; hmmm det är ett aktuellt tema som gör
Petra; jag lyssnade på en intervju på radion där Rosa Taikon i samband med att vi läste romanen, där Rosa berättade om hur de slogs för att romer skulle få gå i skolan....
Och här ramlade vi in på en lång diskussion om förintelsen, vikten av att det fortsätter att komma ny litteratur, film om detta.
Pernilla; Axelsson berättar man känner som läsare och förstår eländet.
Åsa; ja man förstår hur viktigt det var att ta hand om varandra, som del av överlevnaden.
Bodil; hm... kände väldigt starkt, jag vet precis hur det såg ut...
Ingrid; och det här att aldrig, aldrig släppa kontrollen...!
Sätta betyg;
Pernilla trots research och de bra bitarna i romanen, tiden i karantän det blir inte mer än 3+ av mig.
Bodil; bra, bättre än genomsnittet räcker inte upp till en 4:a, stark 3:a.
Petra: mer än tre men jag tycker att Axelsson gjort bättre ifrån sig, en svag 4:a
Beth: kort gott 3.
Ingrid: jag säger som Petra en svag 4:a
Åsa: tycker jättebra gjort ändå en svag 4:a jag vill ju läsa den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar