Sist ut för vårterminen; Lilla smycket av Modiano

Hur gör man när bokcirkelns medlemmar är på analyshumör och riktigt på bettet? Försöker anteckna? Javisst! Går det bra? Skulle inte tro det!
Det var nätt och jämt att bokcirkelns ständiga sekreterare fick med något över huvudtaget men här är lösryckta delar av tankar och funderingar från kvällen då vi snackade Lilla smycket.

Varför valde då Beth denna bok, Lilla Smycket av Modiano?
Beth; Det kändes som att det var dags för en nobelpristagare och den är ju föredömligt tunn bok och vi har alla väldigt mycket omkring oss... så för att hinna med fick det bli denna, sedan var jag ju nyfiken på Modiano...
Och jag tycker att det märks att det är en god författare som skriver,  här fanns mycket att fundera över i texten... men i vilken tid tilldrar sig berättelsen egentligen, jag är lite fixerad av sånt i böcker... Jag tycker också om att läsa den här sortens berättelse där man bara kastas in i berättelsen.

Åsa fortsatte; Jag blev uppriktigt sagt lite besviken, jag tyckte det först var lite spännande med den gula kappan men sedan... njaa... ah - lite typiskt en nobelpristagare tycker jag.

Ingrid; Jag instämmer i vad ni sagt, men grejen för mig var att jag har läst en bok som jag inte förstod, det blir kul att analysera - man måste analysera den... språket,  vad var den säger oss!

Och Bodil;  är jag trög eller? Boken kändes bitvis riktigt förvirrande.... den här historien med den lilla flickan... är det en bild av hennes egen barndom tro? Jag känner att berättelsen behöver vävas ihop mer....

Gruppen diskuterade det gröna ljuset från kaffemaskinens på psyket och några bokcirkelmedlemmar funderar på om allt som händer i boken verkligen händer eller om det är bilder ifrån huvudpersonens inre...

Det är ju egentligen en lättläst historia men jag skulle istället vilja ha en längre historia, 

jag fattar inte. (oklart vem som sa det...).

Pernilla: Okej, så här brukar jag aldrig göra, men den här gången gick jag ut på webben och läste vad andra tyckt om boken bara för att se.... och så läste jag om andra som inte heller förstod boken... hmm.... slinker man liksom undan med sådant när man är nobelpristagare, eller?

Jobbigt att läsa, det var som olika ämnen, det var så plågsamt att läsa denna berättelse om detta ensamma barn men jag kanske inte är intellektuell nog, har hon legat psyket? så gick mina tankar... hur ska jag tolka detta, man skulle ha börjat i slutet av boken?

Beth: hmmm,  och jag kanske ska ta och läsa om boken?!

Petra; jag tänkte inte så mycket på att läsa om den, eller för den delen vad andra tyckt, jag blir istället nyfiken på att läsa något mer av honom, Modiano.

Kanske egentligen inte för att det här var så fantastiskt bra, men sättet han berättar på, det är som att sänkas ned i berättelsen, man vet inte så mycket vad som hänt före och inte vad som händer efteråt, det blir från a till b bara, den känslan hade jag när jag läste. Man vet inte hur lång tid är det här, en vecka, en månad längre? Ett bra berättarsätt!

Bokcirkeln stannade upp och diskuterade huruvida det är sin mor som Thèrése ser i tunnelbanan....
Vi fick inte veta ens om det var hennes mamma, funderade någon...

Jag tror inte att det var det, sa Petra

Men det tror jag, menade Åsa.

Ingrid; men det är befriande att läsa något som ger öppningar för hur många tolkningar som helst, jag tycker det är kul att ta del sådan litteratur. Är det hennes berättelse, var det hennes liv? Eller var det hennes tankar?

Pernilla; delen med det lilla barnet visar att hon var ju svårt deprimerad, det är verkligen en bok med många bottnar.

Och förresten, tror ni att allt det här händer gula kappan? Och den där översättaren?

Flera som hon stöter på, folk som ser att hon är deprimerad...

Petra; jag tänker så, det är hennes process, hon  konfronterar ju inte sin ev mamma med något egentligen. Thèrése är ju supersökande, men när det finns tillfälle att göra något aktivt åt situationen så undviker hon det...

Pernilla; Skulle man kunna tolka det som att hon är den lilla flickan själv, jag tycker att det är dubbelt, jag har lite svårt förstå det. 

Ingrid;  jag kan inte välja om det är hjärnspöken eller om allt det här händer och har hänt?!! Kan inte bestämma mig.

Pernilla; och jag snöar in på att det här var T:s egen uppgörelse med sin egen uppväxt.

Beth; (som fortfarande ältar vilken tid det är) Jag tänker mig att det är femtiotalet, jag får sådana vibbar av texten

Petra; jag tror det också, och hon åker runt och söker upp platser för att spåra sitt egen bakgrund, får det intrycket och det är en slump att hon ser den gula kappan och det drar igång hela hennes beteende, hennes konstiga sökande.

Ingrid; men kan vi då bestämma oss att det är mamman i gula kappan?

Åsa;  hmmm ja hon gick ju som en dansös...

Innan bokcirkeln rundade av i den sena kvällen var det mest många frågor men få svar i förhållande till den lästa texte, så många tolkningar och som någon boksyster sa;
så fantastiskt att kunna skriva så att det är upp till mig som läsare att tolka.

Betyg: 3

Beth 4

Åsa 3

Ingrid 3

Bodil 3

Pernilla 3+

Petra 3