Vi är alla helt utom oss

Visst spelar utsidan roll!
När det kommer till böcker kan man inte komma ifrån det och vi inledde kvällen med att alla uttrycka vårt stora gillade av vald boks utseende; Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler. Så snygg framsida! Och den där lite vaxade känslan på omslaget gör att det blir högsta poäng på omslaget av boknördar.
Men insidan då? Jo, det här var en synnerligen intressant historia och vi hade väl alla trott att den skulle handla om något HELT annat.
Här är det nu lätt att göra en spoiler för den som inte har läst boken. Det känns som att det är en rätt viktig grej att inte känna till allt innan man läser den här boken. För just det där överraskningsmomentet som man utsätts för som läsare känns rätt avgörande för hur man sedan ställer sig till de frågor som huvudkaraktären i boken ställer till läsaren.

Boksystrarna hade alla blivit överraskade. Där ser man hur lätt man gör sig föreställningar utifrån givna mönster och bilder. Här hade vi backat i texten, bläddra tillbaka, läst om, läst baksidestexten en gång till. Funderat. Undrat. Är jag trög, har jag missat något?
Kort sagt, en lätt förvirring uppstod för oss alla när berättelsen om familjens förlorade syster rullas upp och kvällens diskussion handlade en hel del kring det märkliga som familjen valt att utsätta sig för, för oss i gruppen en helt främmande situation.

Betyg och så några korta instick från kvällens diskussion;
Det känns faktiskt som en sann historia, menade Ingrid som gav boken en 3:a i betyg.
Överlag en bra bok och det som rörde familjen fångade särskilt mig som läsare, menade Åsa, lite tradigt när det dras fram artiklar och jag ger boken en 3:a.
Samma här, fortsatte Bodil, jag ger boken en 3:a och familjebanden - de är intressant läsning.
Mm, hela greppet är jättebra i sig och jag blir nyfiken på författaren, sättet att berätta var mycket bra fortsatte Petra. Också de partierna kring forskning, där författaren lyckas förmedla tidsmarkörer, summering; en 4:a från mig.
Ja, kanske den tappar lite, lite på slutet men på det hela taget en stark läsupplevelse, tyckte Beth. Jag går också igång på skildringarna från studentlivet, som någon istället tyckte blev tjatigt, nörd som jag är på internat/student-skildringar. Hela berättelsen, hur den rullas upp och berättarsättet gör att jag ger boken en klockren 4:a.
Jag nöjer mig med att ge boken som är bra, en 3:a. Minns att jag gillade psykologin, t ex hur man minns, tänket med myterna - det gillade jag, sa Pernilla.

Petra som efter att ha läst boken valt att kika lite på recensioner och funnit att det var lite ytterligheternas bok bland tyckare, antingen wow-känsla eller uppfattningen att den var seg och konstig.
Av att döma utifrån Boksystrarnas betyg håller de sig på wow-sidan.

Bok 2; en thriller

Bok nummer två våren 2016 visade sig höra hemma i deckarfacket, något som boksystrarna värjde sig en smula emot, de fann Kvinna inför rätta av Louise Doughty mer som en spänningsroman med touch av thriller.
Deckare har märkligt nog inte dykt upp i bokcirkelns val av bok tidigare och den här gången kan man säga att boken "kuppade" sig in eftersom ingen riktigt tänkte på den som en deckarhistoria.

En boksyster hade tagit det säkra före det osäkra och kollat in slutet först (!) för att försäkra sig om att det inte blev för läskigt, vi är några ovana deckarläsare i denna bokcirkel medan andra är mer flitiga och härdade sådana. :)

Bra snabb läsning var en allmän bedömning av vald bok och någon hittade inte läsformen först men sedan plöjdes boken i rask takt som är en rätt lättläst historia och det som fångade boksystrarna främst var skildringarna från rättegången som var riktigt bra.
När man läste infann sig en märklig tanke av att vem som helst kan hamna i den här underliga situationen och det är det som ger boken dess ruggiga känsla av thriller, mitt i vardagen.

Boksystrarna gillade också att det var en intressant berättelse som tog god tid på sig att bygga om historien och att det var en medelålders kvinna mitt i yrkeslivet som huvudperson.
Boken tar också en oväntad vändning och för den som i förväg haft en förutbestämd uppfattning om vart berättelsen skulle ta vägen, blev vändningen en rejäl överraskning.

Kvinna inför rätt fick ett medelhögt betyg av Kära boksyster;
Beth 3
Bodil 4
Ingrid 3
Petra 3
Pernilla 4
Åsa 4

Och innan vi bröt upp för kvällen diskuterade vi också vem som egentligen är den skyldige. Den som utför eller den om som "planterar" uppsåt hos någon? Ingrid som verkligen närläst ett textstycke i slutet av boken hade en teori som gått flera av oss förbi.
Svaret på den frågan kunde vi inte enas om, vad som egentligen hände i bokens slut, summeringen var dock att det varit både kul och intressant att ha läst en deckare som hade en annorlunda story.

Vårens första bok; Utan personligt ansvar

En roman av Lena Andersson blev 2016 års första bok i cirkeln, Utan personligt ansvar.
Några i cirkeln hade också läst Egenmäktigt förfarande av samma författare och det var oundvikligt att inte halka in på den titeln också.
Det får bli en kort rapport och vi tar våra omdömen på en gång:
Bodil 3
Petra 4
Ingrid 3
Åsa 4
Beth 3
Pernilla 4

Av sekreterarens något förvirrade noteringar kan man utläsa att det blev en givande diskussion där några tyckte att boken stundtals var lite för upprepande, lite för malande men samtidigt beskrivs situationer och relationer bra. Och alla kunde instämma i som en boksyster uttryckte det; en bra beskrivning av att vara "den andra kvinnan".
Vi diskuterade också huruvida vi uppfattar Ester som ensam eller ej, och hennes stöd från väninnekören och förstås hur man som läsare blir helt m.a.t.t. av hennes resonemang och val.... och ja, för den delen också denna Olof som ju hålls i snara av sin hustru.

Ett förtydligande

Har Boksystrarna slutat läsa? Ingalunda. Det har lästs böcker men det har inte uppdaterats som sig bör på bloggen.
Nu skall här rådas bot på det.
Sedan i januari har det hunnits med tre böcker.

På lokal med systrarna

Precis som traditionen kräver avrundade boksystrarna terminens bokläsning på lokal.
Här, ett suddigt bildbevis på alla de julböcker som gavs bort till någon boksyster för läsning när tid och lust infaller. Till denna träff hade boksystrarna läste en novell, Odjura av Stina Stoor.
Efter denna trivsamma sammankomst väntade så småningom en julledighet och ny träff är bestämt till i slutet av januari.

Novemberträffen; Boksystrarna läste Winterson

Till boksystrarnas träff i november hade vi alla läst Varför vara lycklig när du kan vara normal av Jeanette Winterson, det var Petra som fått boken rekommenderad av en vän och valde den när det blir hennes tur att välja bokcirkelbok.

- En på många sätt annorlunda läsupplevelse inledde Petra kvällen, jag vill fortsätta och läsa något mer av Winterson... det här är ju en helt dysfunktionell familj, finns ju en del helt bisarra situationer som har lockat mig till skratt... som ta bara de här knäppa bibelgrejerna. Jag blir också imponerad av hur bokens jag (Winterson) beskriver hur hon löser alla olika situationer.
Och t ex hur hon kort och kärnfullt beskriver varför hon röstar på Thatcher, det är brilliant berättat!

Åsa: jag började läsa... och fann det fascinerande... denna galna mamma men jag jag vet ändå inte, nej, jag skrattade inte, jag tyckte den hade en svacka i mitten och jag måste erkänna att jag tyckte den var rätt tråkig då, det var för många litterära kopplingar... nej, den var inte riktigt som jag väntat mig, jag ville veta mer om uppväxten. Så jag blev lite besviken... och förvånad över hennes sätt att söka efter sin biologiska mamma men då tog sig berättelsen något men på det stora hela så motsvarade inte romanen mina förväntningar.

Pernilla fortsatte; jag har inte läst något av Winterson tidigare och jag mår så dåligt av att läsa det här... det är ju förskräckligt men hon (Winterson) är ju underligt stark och hon har trots omständigheterna ett slags förhållande till Gud.
Och jag jämför lite den här berättelsen med det där smärtsamma partiet i Lilla smycket av Modiano som vi läste för ett ta(den lilla flickan med de märkliga föräldrarna) så var den jobbigare, smärtsammare att läsa och ta till sig, den här barndomsskildringen upplevde jag inte som lika tung att läsa, jag kunde faktiskt skratta också...

Här hade vi högläsning ur texten då Winterson beskriver ett sammanbrott och hon tycks förlora förståndet alldeles.

Det absurda är att det blir så stor behållning läsmässigt med tanke på vad hon (Winterson) faktiskt har upplevt, samtidigt verkar hon nyfiken på livet... sammanfattade Petra.

Här blev det Bodils tur; samma här, jag har inte heller läst något av den här författaren och tycker som du Åsa att det här återkopplandet till olika böcker blev bra jobbigt att läsa.
Jag tyckte att det annars var intressant läsning och jag i min tur tyckte inte att det var lika jobbigt att läsa som jag t ex tyckte det var att läsa Svinalängorna.
Man blir ju inte precis för förvånad att hon drabbas av psykisk ohälsa... verkligen inte, inte med den uppväxten.. hon kunde på något vis hantera sin situation länge tills det till sist kom ifatt henne... boken som sådan satte inte jättedjupa spår hos mig fast den var helt ok att läsa.

Jag kan haka på där (Beth), jag har läst författarens Det finns annan frukt än apelsiner fast det var jättelänge sedan, kommer ni förresten ihåg tv-serien med samma namn... eller om det var en film?

Här diskuterade vi denna tv-serie/film från tidigt 90-tal som handlar om Wintersons barndom/tonår.

Beth fortsatte; nja, jag är inte heller så begeistrad av boken, jag hade nog också någon annan slags förväntan på texten och tyckte att den bitvis var rätt trög att ta sig igenom... men absolut, det fanns partier i den som jag läste med stort intresse... jag var faktiskt på väg att dissa boken rätt rejält men när ni har belyst olika partier i boken kan jag se annat, som jag "missat" under min egen läsning av den men ska jag summera min läsupplevelse så var det mer delar av berättelsen som jag tog till mig.

Och jag, (Ingrid) brukar ju gilla att läsa självbiografier men den här bestämde jag mig för att "den här tycker jag inte om"... jag har inte läst henne förut... men det är ju en otroligt tragisk berättelse fast på ett annat sätt än Vi måste prata om Kevin - kommer ni ihåg när vi läste den?!
Den sortens känsla som jag fick av att läsa den... nej, här tyckte jag inte att texten grep tag... men jag tänkte lite mer på texten inför vår träff idag och det var ju ändå många delar som var bra berättat, det finns liksom många olika stories i den här lilla tunna boken; hemmet, hennes mamma, hur hon bodde i bilen, flickvänner, hennes psykos.
Så egentligen fick jag mycket till mig som läsare men först efter läsningen som jag insåg det, inte när jag läste.

Åsa; mmm vissa delar var intressanta att läsa men jag trodde att den skulle fortsätta i samma anda då, den är mörk men den berörde inte heller mig så som t ex Svinalängorna gjorde, precis som du jämförde med, Bodil.
Bodil; nä, hon beskriver inte så mycket känslor, det är svagheten här tycker jag.
Pernilla; instämmer, det är så torrt skrivet men det är faktiskt något i hennes skrivsätt som tilltalar mig.
Ingrid; och så är det olika karaktär på olika kapitel...

Boksystrarna noterade och diskuterade bokens huvudperson som bokstavligen flyr till biblioteket och böckernas värld och här noterade och filosoferade alla boksystrar att det ofta är så... så många människor söker och får kraft i läsningen och bland böcker. Och som i Wintersons fall faktiskt får henne att börja skriva själv.

Till sist då, dags för en betygssättning;

Petra 4+

Åsa 2

Pernilla 4

Beth 2

Bodil 3

Ingrid 3